/1a

Anno 1672 d/en/ 18 Januarj blef holden ting paa Nederste Æren i Lærdals skibrede. Offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogitz fuldmechtiger, erlig och welfornemme mand, Peder Nielßen Hiermand den vnge. Till retten at betiene, effterschr/eff/ne laugrettis mend. Johanes Ærj, Roer Ærj, Lasße Houge, Suend Øffre Wold, Jens Houge, Nielß Thynumb.

Peder Nielßen Hiermand effter med giffuen fuldmacht af Jaßper vande Velde, borger och ind waaner vdj Bergen, till retten ladet indsteffne, en del aff hans s/alige/ broders, Christian vande Veldes, debitorer, som her effter wed naffn schal indføres, horhen bem/el/te Jaßper vande Velde er bleffuen induist, til en del sin gieldz fordring /: {effter} vdj sin sin s/alige/ broders boe /: at ßage effter derom en vidimeret copie af deß skifftebrefuidtz widere for klaring, de dato Bergen d/en/ 20 Junj Anno 1666. Herimod gienßuar er falden ßom følger.

Peder Otteßen fordres – 3 Ri/x/d/ale/r, 2 /march/, 6 /skilling/. Hand ben[e]gter wed høyeste eed, iche 1 /skilling/ at were schyldig, derforuden er en hußarm vdleffued mand.

Jens Tynumb fordres – 3 R/ix/d/alle/r, 4 /march/, 8 /skilling/. Foregiffuer at hand bekom 1 tynde salt hoß den s/alige/ mand Christian van de Velde, och hand offuer leffueret derimod 1 løb smør, 1 gied och 1 gield weder, och ey haffuer hafft widere handel til samens, och det wed eed testerer.

Øriens Tynumb fordres – 2 /march/, 3 /skilling/. Beretter wed eed, effter deres seniste affreygning, bleff den s/alige/ mand han/nem/ schyldig 12 /skilling/, och siden ey haffde nogen handel samens.

Baar Lyßne fordres – 1 Rixd/ale/r, 1 /march/. Er død for nogen tid, i armod och elendighed.

Claß Roerßen fordres – 20 R/ix/d/alle/r, 8 /skilling/. Er død, hans godz aff de beste beretigste panthaffuende creditorer anamet, och dog ey paa nogle hunder R/ix/d/alle/r kunde tilstreche.

/1b

Joßep Æren fordres – 2 R/ix/d/alle/r, 2 /march/, 5 /skilling/. Wed eed ben[e]gter, ey at were mere schyldig effter seniste afschien, end 2 potter øl, och aldrig at haffue betalt den halffue Rixd/ale/r som i siden paa skiffte breffuet findis aff schreffuen.

Johaneß Arne Wold fordres – 17 R/ix/d/alle/r, 1 /march/, 15 /skilling/. Aff hannem suares at hand haffuer ßat den s/alige/ mand til brugelige pant – 18 /mercher/ smør och 2 meller korens leye i Wold, hor aff hand gaff aarlig landschyld, indtill hußen och nesten al jorden aff den schadelig elffue lob bleff vdtagen, och det som deraff er til beste, kand de wed kommende bruge sig til nøtte och lade legge for tilbørlighed, tj hand er en hußarm mand, som ey haffuer raad at betalle, och derhos g/amme/l och wanfør.

Jens Bermaal fordres – 3 R/ix/d/alle/r. Wed eed foregiff/ue/r at hand haffde hos den s/alige/ mand och hans konne – 1 R/ix/d/alle/r at fordre, som endnu staar til rest.

Simen Grøtten fordres – 1 R/ix/d/alle/r, 5 ½ /march/. Wed eed bekreffter ey 1 /skilling/ at were schyldig.

Roer Hundøre fordres – 3 R/ix/d/alle/r, 4 /march/, 4 /skilling/. Bereter at hand bekom 1 tynde koren for 3 R/ix/d/alle/r. Herimod hand leffuered ½ løb smør, 1 tre aar g/amme/l gield boch och 2 woxsen gieder. Mens s/alig/ Christian waar hannem schyldig 2 /march/ for 8 høns hand fich.

Herforuden foregiffuer alle forschr/eff/ne debitorer at de burde weret tilstede dentid registering eller skiffte schiede effter den s/alige/ mand, til wedermaals talle, och derßom den/nem/ widere schal søges, begierer de at en fuldmechtiger, med den s/alige/ mands reigenschabs bog, maa tiltalle den/nem/ for dees werene ting, hor de da kand føre deres prob och widnesbyrd derimod.

Huad sig angaar den hederlige mand H/err/ Jon Raßmusen som fordres – 25 R/ix/d/alle/r, 6 /skilling/, da møtte hand iche, til med haffuer hand sin tilbørlig ret at suare effter ordinantzen, horfore nu intet widere wed sagen dennegang kunde for rettes.

/2a

Anno 1672 d/en/ 13 April/is/ blef holden almindelig waar {høste} [och] sageting paa Læigridtz tingstue i Aardal skibrede. Offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit, erlig och welfornem/m/e mand,  Christopher Gierdtzen, bøygde lenßmanden Olle Leygrid, och effterschr/eff/ne laugrettis mend, med gaat folch flere ßom den dag tinget søgte. Olle Sæmb, Endre Aabølle, Trude Orneß, Knud Jelde, Olle Aßpremb, Tomes Hestetun, Olle Affdal, Johaneß Ellegaard.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit satte ting och liuste tingfred, sampt fredliuste alles af høy och nedrige stand, deris skouger och eiendeller, item al pelterj som seduanligt, etc/etera/.

Aßbiøren Løuensøn for et knifsting hand gaff Ingebregt Olßen. Till kiendt at bøde 8 ørtuger och 13 /march/ sølff, och om iche midel findes at straffes effter lougen.

Publicerit Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ naadigste forordning om alle mandkiøn som sig ey af riget i fremede herrers tieniste maa begiffue, vnder straff paa liff och ære, af Kiøbenhaffn ßlot d/en/ 27 Feb/ruarj/ Anno 1672.

Publicerit Olle Bagis skiøde paa Sæmb i Aardal som Peder bruger, till Peder Andfindtzen och Lars Herj, huer den halffue part, af Ornes d/en/ 25 Feb/ruarj/ Anno 1672.

Publicerit et mageschiffte breff, hor at Skulle Orneßes arffuinger, fra sig af hender til sorenschriffueren Anderß Søffrenßen 2 meller i Aafferdal med bøxsel imod 16 /mercher/ smør med bøxßel i Ramßøy i Nærøyen, aff dato Talle d/en/ 3 Martj 1672.

Publicerit en contract i mellem skriffueren, Berent de Nagel och vnge Christopher Gierdtzen, anlangende bøxßelen af en part i Dalager, af Leigrid d/en/ 14 Aug/ustj/ Anno 1671. Vnderschreffuen af fougden Christopher Giertzen, Tiß Nagel och Olle Leygrid, etc/etera/.

Peder Andfindßøn af Siur Yttrj wed lenßmanden indsteffnt for 4 R/ix/d/alle/r hand han/nem/ for en hest schyldig er. Det Peder wed gaar. Peder foregiffuer at Siur har sagt sig god for 2 R/ix/d/alle/r, hos Hermand, och beloffued at aname 1(?) R/ix/d/alle/r hos Knud Johaneßen 1 R/ix/d/alle/r. Dette Siur Yttrj benegter.

For retten afßagt at Peder Andfindsen bør betalle Siur Yttri forschr/eff/ne 4 R/ix/d/alle/r, och Peder Andfindtzen at haffue sin frj tiltalle till Siur Yttrj wed rettens midel, for huis prætioner hand kand haffue.

/2b

Ingeborig Herj haffde til retten indsteffnt hendes landbunde Anders Offerdallen med sin bøxßell sedell, och formener at hand er pligtig at quitere sin jord for hender som odelßmand er, effterdj hand haffuer leyet sig jord paa andre steder.

Anders Offerdallen møtte i rette, och foregaff at hand iche haffuer anamet nogen bøxßel sedel, mens hand haffuer nu brugt sin jord paa 15 aarstid, och betalt sin landschyld och rettighed aarlig och betalt i tide sin tredietage, indtill nu for 2 aarstid forleden, bød hand sin tredie tage till, huilchet hon iche wille aname, mens Anders Skulleßøn leffuered bøxselen til lensmanden. Dette lenßmanden och Ingeborig Herj selffuer wed gich och tilstod.

Ingeborig Herj bleff tilßpurdt om hon kand beuiße med louglig widnißbyrd at der er ganget nogen contract dennem imellemb, at {hand} Anders Skullesøn schulle quitere den halffue part som hon er eyendes, nar hon det behaget. Hor till hon suared ney. Ingeborig begiered domb.

For retten afßagt, effterdj Anders Aafferdal, nu saa langtid haffuer brugt sin jord och aarlig betalt sin rettighed, och beuißlig er, nogen contracht til des afuigelße dennem i mellemb gangett er och ey nogen odelsmand frem komen som den trenger och bør at biside. Enn den part war saa høy i landschyld at tuende den maatte bruge effter recess/en/. Da bør Anders Skullesøn at bruge hans jord, al den stund hand ßom en leylending giør den plicht Norigis loug han/nem/ til holder, endog hand der foruden haff/ue/r en anden jord til brug tillige med \den/ ringe part, och ellers betaller al Kong/elig/ paabud, d:

Ellers war Anders Skulleßøn indsteffnt af Ingeborig Herj for skougen i Aafferdallen som hand haffuer for hugen. At \hand/ derfore bør lide.

{Anders} Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fougit tilspurde Ingeborig horfore hon iche haff/ue/r taldt han/nem/ til derom til forne. Da suaret hendes søn Tomes, at hand altid haff/ue/r forligt sig med den/nem/ til forne om sagen. Det Anders Aafferdal begiered at maatte indføres, tj hand waar i sanhed forligt med den/nem/ som Tomes bekiendte, for hues hand haff/ue/r hugen mere end hans lod kunde taalle.

/3a

Lars Herj bleff forenet med det quindfolch hand beßoff at schal giffue hende 1 waarfød koe och 2 R/ix/d/alle/r penge, och derforuden haff/ue/r hand betalt Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ bøder for hende.

Peder Knudtzen Molland fordrer nogen rente penge hos Olle Suendtzen, huilchet hand beloffuet at betalle effter bellighed, effterßom Aßbiøren Skulleßøn ingen /skilling/ haffuer anamet paa Peders weigne. Renten er toe aar, af 9 R/ix/d/alle/r B 1 ort effter Aßbiørens och Olles beretning.

Publicerit en obligation af Berent de Nagel vdgiffuen till hans fætter Johan Nagel, och aff hannem wed Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit Christopher Gierdtzen fremsendt och i retten indgiffuen. Meldende paa 1500 R/ix/d/aller/, ieg siger fembten hundrid R/ix/d/alle/r, horfore hand pandsetter alt sit løsße och faste godz, rørende och v=rørende till pant och forßechring, och hans broder Thiß Nagel for en del deraf cauererit som obligationen widere vduisßer, aff dato Bergen d/en/ 6 Julj 1667. Huilche obligationer, och saa som en contracht ere tuende ensliudende, horaff Berent de Nagel och Johan Nagel haff/ue/r huer sin. Vnderschreffuen och forßeyglet aff Berendt de Nagel, Johan Nagel, Tiß Nagel.

Endnu vnder forschr/eff/ne obligation haffuer Tiß Nagel caverit och godßagt till Johan Nagell, for thou hundrit Rixd/ale/r ßom Berent de Nagel till borgermester Petter Troiell schyldig waar, och Johan Nagel ßom egen gield til suarer, aff dato Bergen d/en/ 9 Julj 1667. Tiß Nagel.

Findis paa skreffuen vdj retten paa Bergen raadstue indlagt d/en/ 13 Aug/ustj/ 1668. Item d/en/ 3 Septe/mber/ nest effter.

Anno 1672 d/en/ 16 April/is/ holtis ting paa Raa vdj Lærdalß skibrede, effter en welforßeyglet wores gonstige H/err/ lenßherres skrefftlige citation.

/3b

Offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogitz \fuldmegtig/ erlig och welachte mand, Peder Nielßen Giermand, och effterschr/eff/ne lougrettes mend i Lærdal och Borgen skibrede. Johanes Berge, Thomes Raae, Lasße Moe, Halffuer Næß, Østen Bøe, Olle Moe.

B/e/m/elte/ Peder Nielßen Hiermand vdj retten frem gaff wores gonstige welbaarne H/err/ lens heres skrefftlige citation, offuer Olle Helleland, som sig for nogen tid lang haffuer kiøbt och til forhandlet en hans rette odelsjorder beligende i Lærdall, wed naffn Raa, schylder aarlig vden bøxßell 1 løb smør och 4 meller koren, huilchet hand med b/e/m/elte/ Hans Ørbech haffuer til mageschiffte offuer draget, huilchet jord hand formener at were nermeste at løsße och indfrj, effter dannemends kiendelße, til sam/m/e tid och sted warßel giffuet, <Hermand Houge,> Hans Ørbech, raadmand i Bergen, om hand i den sag noget kand haffue at ßige, med widere deß indhold, af dato Bergenhuus d/en/ 16 Feb/ruarj/ Anno 1672. LS.

Findes paa skreffuen for de wed komende louglig at were forkyndt. Nu i retten lest och paa tegnet.

Noch af Peder Nielßen indgiffuen, Hermand Houges tuende suaagre, Jon Houge och Halffuor Dregnj deres odels ret paa deres hustrues weigne med deres widne och sambtøche, till Peder Nielßen offuer dragen, til wetterlighed vnderschreffuet aff g/amme/l Halffuor Dregnj och Peder Mougenßen. Aff dato Houge d/en/ 11 Aug/ustj/ Anno 1671.

Til sagen at suare møtte i rette bem/el/te Olle Helleland som sig jorden haffde til forhandlet. Effter tilschyndelße aff os rettens betiente, ere parterne kommen til en wenlig for ening och forligelße, i saamaade at Peder Nielß/en/ i dag haffuer affstaaet sin ret och tiltalle

/4a

til Olle Helleland, for det godtz i Raa, at hand det schal nyde for han/nem/ och arffuinger, v=amaget och v=paatalt, effter den forening dennem i mellem falt, paa det at Olle Helleland kand bliffue v=mullesteret af Hans Ørbech, som hand godtzet i Raa til mageschiffte haffuer offuer draget, och det saaledeß med huer andre wed haande baand for retten bekrefftet.

Welfornemme mand Claß Pederßen och Peder Nielß/en/ bleff och forenet for retten, om hues afschien den/nem/ i mellem haffuer weret, om det godz i Raa {hand} Peder Nielßen schulle indtalle, och det godtz Claß Pederßen er eiende i Stynnumb, och alting bliffue den/nem/ i mellom saasom v=taldt. Derforuden beloffued Peder Nielßen, derßom Raa nogen tid falder han/nem/ til eie, och det agter at affhende, schal det Claß Pederßen frem for andre tilbydeß, ßom och paa odelß arffuingernes skrifftelige odels rettes afstaaelße findis for retten skreffuen. Eller och om Claß Pederßen sig det aff b/emel/te Hans Ørbech kand tilforhandle, schal det aff han/nem/ bliffue v=paatalt.

Publicerit et skiøde af Knud Bergem i Lyster vdgiffuen till Anders Erager paa 6 /merchers/ leye i Kierstein, och i Bagetun 6 /merchers/ leye, i Walders i Wangs prestegield. Aff dato Bergomb d/en/ 22 Feb/ruarj/ 1633.

Publicerit et skiøde af Mogens Richomb vdgiffuen till tuende hans hustrus søster børen i Walders paa 2 ½ løb bol i Bagetun i Walders. Aff dato 1669 d/en/ 10 Decemb/er/.

Anno 1672 d/en/ 17 Aprillj bleff holden waarting paa Lærdalß Ør i Lærdals skibrede. Offuer werende Ko/ngelig/ May/estet/tz fogit erlig och welfornemme mand, Christopher Gierdtzen, bøygde lenßmanden Jon Stynumb, och effterschr/eff/ne laugrettes mend af bem/el/te skibrede retten at betiene, med gaat folch flere ßom tinget sogte. Anald Øffregaar, Thorgier Thyrj, Thorger Raa, Andfind Quegne, Jens Houge, Hans Lyßne.

/4b

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit satte thing, och liuste thingfred, sampt fred liuste alles af høy och nedrige stand, deres skoger och eiendeller, item al pelterj och foder wærch, paa dette thing, saa som seduanligt, d:

Publicerit hans Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ nadigste forordning och forbud at ingen mandkiøn sig af landet til fremed steder maa bortgiffue, af dato Haffnj d/en/ 27 Feb/ruarj/ 1672.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit haffuer ladet indsteffne Effuind Kelsen Eigom, formedelst at her gaar i røgte hand schal haffue afflet et baren med Groe Botelßdatter vdj døls maal, foruden et baren ßom hand haffuer afflet med hende, som en anden schal haffue staaen schreffte for, d:

Bem/el/te perßoner møtte i rette til sagen at suare, och bekiendte et baren at haffue afflet med huer andre ßom er kommen til daab och chresten domb, mens aldrig widere.

Til widnesbyrd derom waar ind steffnt Anne Siursdatter, ßom noget beretes derom at schulle were wetterligt, huelchet nu for retten wed sin høyeste æd bekreffter aldelles inted om des beschaffenhed er wetterligt.

Ellers bekiendte perßonerne at de waar beßlegted vdj tredie leed, paa baade sider, huelchet Lars Bierchomb och Siur Sæl wed eed bekrefftet iche att were nermere beßleget end deres angiffuende ßom bemelt er.

Da effterßom denne sag at kiende behoffer 12 mend, huelchet nu iche befindis tilstede, er sagen optagen til neste ting paa Borgen holdes, effter anfreden optaget til dombs.

Tiß Nagel effter opßettelße i den sag med Petter Kramer anlangende de 30 R/ix/d/alle/r Petter Kramer till Detmer Kreffting paa Brøgen vdj Bergen schyldig er, som neste forleden høste ting bleff optagen till rigtig affregning bleff frem wist, till først hollende ting till dombs er optagen. Horpaa Thiß Nagel nu begier dom paa betalling, eller wed nam och wordering maa vdßøges.

Petter Kramers konne møtte paa hendes mands weigne i rette, och skylden wed giech, och begiered delation.

/5a

Tiß Nagel derudj ingen delation wille sambtøche, effterdj Detmer Kreffting och hans formand paa stuen nu haffuer biet effter sin betalling paa 11 aarstid, mens som tilforne begiered domb.

Er saaledes for retten afßagt, effterdj Petter Kramer och hans konne, gielden, de fordrende penge, for nøyagtige ware, nemblig treduue Rixd/ale/r wedgaar, och citanten ey nogen delation wil tillade, da bør Petter Krammer forinden lougens tilsagde tid bem/el/te capital, skadesløs at betalle, eller wed nam och wordering af hans godz och formue maa vdßøges, dog alle louglige foregaaende dome och forpantninger herimod v=forkrenchet.

Effter citantens begiering giorde Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit arest och beßlag paa Petter Kramers boe och formue indtill wordering, baade effter foregaaende domme och denne forschr/eff/ne domb er schied.

Endnu waar Petter Kramer indsteffnt wed lenßmanden for hues kost och tæring, Tiß Nagel haffuer at pretendere, for den v=retmesig angiffuende som af Petter schiede till hans Excel/entz/ H/err/ Canceler, och derpaa begiered domb, med sampt hans kost och tæring for denne hans reyße, effterdj hand iche wille holdeden contracht som seniste paa høste tinget bleff opretted.

For retten afsagt at Petter Kramer bør holle den contracht som for ting och ret bleff {afßagt} opreted nest forleden høste ting paa Tynumb thingstue i mellem Thiß Nagell och Petter Kramer, som waar paa kost och tæring af Petter Kramer – 2 R/ix/d/alle/r som bleff vdloffued strax at erlegge och betalle. Huelchen contracht Petter Kramer bør effterkomme, wden widere ophold, och bøde till Ko/ngelig/ Ma/yestett/ formedelst hand sin contract iche haffuer effter kommet, och nu til kost och tæring til Tiß Nagel for denne hans reyße och steffne maal – 1 R/ix/d/alle/r, och der foruden bøde til veder parten – 1 /march/ sølff.

Publicerit et skiøde och offuerdragelße af s/alig/ Olle Richombs arffuinger till Claß Pederßen paa den ødegaard Suderøyen. Af Richomb d/en/ 1 Maj 1670.

Baar Lyßne waar indsteffnt for et slags maall som skiede paa Seltun. Bleff tilkiendt at bøde 3 /march/ søl/ff/.

/5b

Publicerit et skiøde paa 18 /mercher/ smør vden bøxs/el/ i Neffuerlo paa Borgen vden bøxßel, Johaneß Berge soldt och afhendt. Af dato Borgen d/en/ 3 /September/ [1] Anno 1671.

Publicerit et skiøde af Olle Erichßen Suallem vdgiffuet til sin broder Johaneß Berge paa ½ løb och 5 /mercher/ smørs leye med bøxsel i Berge paa Borgen. Af dato Borgen d/en/ 10 Sept/ember/ /16/71.

Almuen af Lærdal och Borgen skibreder med huer andre sambtøcht, at Claß Pederßen paa Rechom schal effter spørge, alle hues breffue och Ko/ngelige/ benadninger, ßom bem/el/te skibreder anrøre i hor de findis, och siden vnder tilbørlige laas vdj hoffued kierchen at lade indlegge.

Claß Pederßøn tilbød Ingebregt och Olle Bøe at dersom de behager hereffter at bruge Richoms støller, da schal de nu anbßelute det nu fremb sige, eller och hand den/nem/ til andre hen leyer. Bleffue forenede at schal giffue han/nem/ huer for sig ½ løb smør aarlig. Denne contract imellem igien opßlagen.

Anno 1672 d/en/ 22 April/j/ bleff holden waarting paa Aaberig tingstue for Norem och Sogndals skibreders almue. Offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fougitz fuldmechtiger, erlig och welfornemme mand, Tiß Nagell, bøygde lenßmanden Michel Aaberig, och effterschr/eff/ne laugrettes mend, med gaat folch och almue flere ßom tinget ßøgte.

Chresten Qualle, Torgier Ølneß, Siur Qualle, Jachob Quamme, Johanes Qualle, Lars Qualle, Mougens Quam/m/e, Amund Aaruold, Olle Aaberig, Baar Thorestad, Erich Eschestrand, Michel Hundøre, Annund AarØyen.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fougitz fuldmechtiger satte ting och liuste thingfred, sampt fredliuste alles af høy och nedrige stand, deres skouger och eyendeller, item all foder werch och pelterj, paa dette ting saasom paa de andre, etc/etera/

/6a

Publicerit hans Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ nadigste forordning, at ingen mandkiøn sig af landet maa begiffue, vnder straff paa ære och godtz. Af dato Haffnj d/en/ 27 Feb/ruarj/ 1672.

Den hederlige mand H/err/ Peder Pederßen haffuer til retten indsteffnt Erich Elffuegiemb, formedelst hand vdj et giestebudz hus schal haffue sagt at H/err/ Peder schal haffue vnderstochen en sag med Nielß Elffuegiem om noget man/n/e snach med hans piger, och derfore schulle bekomet – 1 hest och – 4 pund smør, huelchet hand formener han/nem/ v=sandferdigt at were paa taldt, och derfore bør at lide och vndgielde effter louen.

Till widnis byrd i samme sag indsteffnt Nielß Egom, Baar Stennegiem och Elling Eigomb, effter boger eed widnede, alle wed et mundhold, at vgen for paasche waare de til barßøl hos Olle Egum. Da hørde de at bem/el/te Baar Stennegiem tilßpurde Erich huad tid det schulle bliffue gaat af med Nielß Elffuegiem och Berete. Da suarede Erich, det raader Berete fore. Da suared Eling, en hun suaat i Brette. Joe, suared Erich, presten fich en folle och 4 pund smør hos Erich, det giør wel noget.

Desße ord begiered H/err/ Peder at indføre, och derhos foregaff at Erich haffuer han/nem/ schamelig paa løyen.

Bem/el/te Erich Elffuegiem forchlaret H/err/ Peder, at hand aldrig weste ret eller schiel til de ord, mens i hans for v=besindige drochenschab waar taldt, och høyligen bad om forladelße.

Den hederlige mand H/err/ Peder, formedelst hans for bøn schyld, saa welsom for den meninge almues forbøn, effterlod han/nem/ samme sin forßeelße, dog saa at hand iche i saadanne eller andre forßeelßer hereffter schulle lade sig bekiende, dog Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ ret at paa talle, haffuer Kongens fougit sig forbeholden.

H/err/ Peder Pederßen ladet indsteffne Iffuer Rugesetter och Anders Fretland formedelst at de schal haffue vdhugen hans skouger frem/m/e paa hans øde gaard, som af lenßmanden och dannemend er besegted, och befindis ille at were med handlet.

Bem/el/te Iffuer och Anders møtte i rette och bekiendte huer af dennem at haffue huget en kløff med løff forleden aar, och derforuden foregaf at andre wel haffuer hugen derforuden paa sam/m/e sted, langt(?) mere

/6b

H/err/ Peder begiered dom i sagen.

For retten afßagt at for/schreff/ne Iffuer Rugesetter och Anders Fretland effter L/ands/ L/eye/ B/alchen/ 50 Capit/el/ bør at bøde till jordroten 4 /march/ sølff.

Welfornemme mand Jeßper Hanßen forwalter off/ue/r Kopanger gaard och godz, haffuer til retten ladet indsteffne Elling och Olle Stedie, for v=louglig schouge hug.

Elling bekiendt at haffue hugen forleden aar i Stedie schoug – 2 tylter tømer som hand lod schiere, och solde borene, och erbyder sig at forschaffe saa mange bord af fremedes schouger igien til gaardens reparation, som det høylig behøff/ue/r. Neruerende aar haffuer hand hugen – 3 tylter sagetømmer, horpaa Jeßper Hanßens fuldmechtiger begiered domb.

For retten afßagt at for/schreff/ne 3 tylter tøm/m/er som er hugen i Stedie frigaards skouger vden minde, bør were falden och forbrut till jordrotten, mens paa land namb och skoug schade kiendes effter louglig beßegtelße.

Olle Stedie bekiendte i liggemaade at haffue hugen forleden aar i sam/m/e frigaardz schouger – 2 tylter sage tøm/m/er, och neruerende aar – 4 tylter. Effter at hans bekiendelße saaledes waar schied, vndløb hand fra retten, och foregaff med haarde ord at hand burde louglig steffniß med 3 lougfaste mend. Endog lenßmanden hannem straxens offuer beuiste, med Peder Hoffue och Endre Hoffue louglig at were steffnt. For samme hans vdebliffuende effter louglig steffnemaal, kiendt at bøde – 1 /march/ sølf i steffnefald, och til kaast och tæring – ½ R/ix/d/alle/r. Dett hugen thømmer imidlertid til sagens vdfør at bliffue vnder Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ arest och beßlag.

Peder Aarestad af Jeßper Hanßen indsteffnt for v=louglig schouge hug i Stedie /march/. Hand bekiendte selff/ue/r vden loff at haffue hugen – 1 laß riß, och derforuden er mange andre ßom haffuer hugen. Hans Perßen paa sin hoßbundtz weigne begiered dom.

For retten afßagt at bøde effter L/andsleye/ B/alchen/ 50 Cap/itel/ - 4 /march/ sølf til jordroten vden det wed mindelighed anderledes kand erlanges.

/7a

Effter begiering fredliuste Ko/ngelig/ Ma/yestett/ fogitz fuldmechtiger Kopanger och Stedie gaards vnderligende skouger, saa welsom prestebollens skouger, at ingen derudj huger eller huge lader vden loff och minde, d:

Publicerit en obligation eller forpantning af Jenß Høstager vdgiffuen till welfornemme mand Jeßper Hanßen, paa 67 R/ix/d/alle/r, 4 /march/, 2 /skilling/ och 1 reffschind, horfore han/nem/ pantsettes al hans godz, løst och fast, rørendes [och] wrørendes d: Af dato Copanger d/en/ 8 Junj 1671.

Publicerit et {skiøde} pante breff eller obligation af Jon Mogenßen Engeßetter vdgiffuen til Jeßper Hanßen paa 25 R/ix/d/alle/r, 1 ty/nde/ tiere. Af dato Copanger d/en/ 9 Ap/rilj/ 1672.

Publicerit et skiøde af welb/aarne/ Axsel Vrup vdgiffuen till H/err/ Peder Olßen paa Steig – 2 pund smør och Vglom – 2 ½ løber smør, 1 hud och 4 mel/ler/ koren med bøxsel. Af dato Haffnj 1668 d/en/ 21 Martj.

Publicerit et skiøde af fru Anne Roßencrands vdgiffuen till H/err/ Peder Olßen, paa Barßnes schylder aarlig paa 2 pund smør och 4 mel/ler/ koren, med bøxßel. Af dato Haffnj d/en/ 21 Martj 1668.

Publicerit et skiøde aff fru Helle Roßencrandtz vdgiffuen till H/err/ Peder Olßen paa – 2 meller [koren] i Nødesætter med bøxsel. Af dato Haffnj d/en/ 21 Martj 1668.

H/err/ Hans Pouelßen lod fredliuße AarØiens skouger, at derudj inted maa huges, forend skougen louglig worder beßegted, vdj Annunds egen neruerelße.

Publicerit et skiøde af Anne Skachsdatter vdgiffuen til sin broder Chresten Skachßen, paa – 1 huds leye i Bierche paa Hede/marchen/, och 8 /merchers/ smørs leye i Westrem. Af dato Aaberig tingstue d/en/ 10 Ap/rilj/ 1671.

Siur och Erich Duergedal wed lenßmanden aff Madtz Lomemb indsteffnt i mening at hand den gaard Duergedal er nermere at beßide end de ere, effterßom hand sig samme jord aff odelsmanden Peder Jenßen i hans hustrues odel haffuer wed mageschiffte till forhandlet, och helst effterdj hand haffuer begieret sin landschyld aff den/nem/ huelchet de han/nem/ haffuer weygret, och saa begierede dom i sagen.

/7b

Til sagen at suare møtte i rette Siur och Erich Duergedal, som indleffuered et skrefftlige forset i mening at de deres jorder bør bruge och beßide och iche for hans mageschiffte schyld at trenges fra deres gaarder, som strider imod recessen. Tillmed er det Siur Duergedals hustrues rødebols ret, och aldrig waar bebyget forend det aff hendes s/alige/ fader schiede, och derfore waar nerme/re/ same jord effter lougen och recessen at bruge och beßide sin och sin hustrues liffstid. Och ey waar megtig at bruge den store jord Madz Lomemb bruger, och aldrig af Madtz Lomemb schal kunde beuißes med sin landschyld eller andet at haffue weret moduillig, och iche weste at hand waar {hans} deres eigere forend forleden høst hans mageschiffte breff bleff herpaa tingstuen oplyst.

Peder Jenßen som Duergedal sig haffuer mageschifftet i fra /: hans skrefftlige protest indleffueret, at holde Duergedalß beßidere schadeßløs for hues landschyld hand hid indtill haffuer oppeboret, och iche at haffue tillad han/nem/ godtzet paa de maader at hand beßiderne schulle i nogen maade trenge, och tilbyder han/nem/ sit godtz igien paa det leylendingerne iche for des aarßager widere schulle beßueres, tj Madz haff/ue/r endnu aldrig bødet han/nem/ nogen landschyld aff Lomemb.

Madtz Lomemb formente hand samme gaard war nermeste at beßide, och sin gaard til den/nem/ igien opbød, effter som hand den/nem/ for jull haff/ue/r ladet gaarden opßige, och begierer domb.

Duergedalß beßidere i liggemaade begiered dom, effter deres skrefftlige protest.

Effter foregaaende leylighed er denne sag optagen till først hollende sageting herudj Sognedalß skibrede till endelig domb. Imidlertid bruger en huer deres paa boende jord som tilforne.

Chresten Skachßen haffde til retten indsteffnt sin landbunde Amund Aar{Øyen}wold for hans landschylds indesidelße, och formente hand haff/ue/r sin gaard forbrut. Amund Aaruold møte i rette til sagen at suare.

/8a

Effter mellem handling, bleffue de med wenlighed forligt at Amund Aar{Øyen}Wold schulle strax quetere hanß paa boende jord, och hand schal nyde en husße tofft wed siøen, hoß hans nøst, frj sin och sin hustrues liffstid, och effterlod han/nem/ saa hues hand kand haffue hos hannem at kreffue, som till – 3 ½ R/ix/d/alle/r kand bedrage, och dermed den/nem/ alting klart imellem.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ foget haffde til retten indsteffnt Chresten Skachßen, formedelst at hand nest forleden høst schieldet Amund AarØyen for en skielm. Det hand formener han/nem/ bør aaffuer beuißes. Denne sag optagen till nest hollende ting at Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit ßelffuer for retten er tilstede.

Hans Fembred wed lenßmanden paa Nielß Pedersens weigne waar indsteffnt, formedelst hand schieldet han/nem/ for en fieß gedeche, der hand waar paa rettens weigne at ßøge wordering hos hannem paa S/eigneur/ Hanß Ørbechs weigne effter foregaaende domb. Nielß Pederßens widnisbyrd waar iche louglig steffnt. Derfore sagen optagen til widere steffne maal.

Hanß Fembred iligemaade indsteffnt for den aabodz fald han/nem/ af dannemend er paa lagt, och iche haff/ue/r effter komet, effter deß skrefftlige beßegtelße, de datto den 23 Ag/ustj/ 1669, horued han/nem/ er – 2 aar tid forelagt at reparere, huelchet iche af han/nem/ effter kommet.

Hans Fembred møte och foregaff at haffue fløt et stabur paa steden som han/nem/ waa paalagt. Widere haffuer hand iche forbedret, effterdj hand iche ret weste om deß beschaffenhed forend forleden aar.

Herom for retten afßagt at Hans Fembred bør betalle hues husße ßom beßegtelßen formelder v=tillbarlig behøffuer reperation, effter forsch/reff/ne dannemends wordering, som nu af leylendingen er forbedret, och derßom endnu nogen husße er v=ferdig af forschr/eff/ne brøstfeldighed, er han/nem/ beuelget at denne somer at reparere louglig, hues iche forinden – 8 dage for Michelsdag er forbedret, maa effter foregaaende wordering af hans auffuel effter lougen vdßøges.

/8b

Effter opßettelße i den sag imellem Albregt Tomeßen och Olle Slinde fra høste tinget i Norum, ere nu parterne atter mødt for retten, effter louglig warßell.

Albregt Tommeßen begierede nogen opßetelße i sagen, indtill hand kand faa indsteffnt sit widnis byrd som hand nylig haffuer opßpurt, nemblig Madtz Hanßen i Aarchenuigs pige, sagen til deß bedre opliußning.

Ellers fremførde Albregt Tomeßen et widnißbyrd wed naffn Sirj Jonßdatter, ßom effter bogereed widnede, at dentid Olle Slinde bød sin landschyld till Albregt Tommeßen, hørde hond at hand sagde schal ieg bliffue tiuf i aar, schal en bøde 4 /march/ for sin mund, mens neffnde iche huem det waar. Albregt Tomeßen formente det waar hannem angaaende, hortill Olle Slinde suaret ney.

Effter Albregt Thomeßens begiering, formedelst hanß paa berobende prob, er sagen till nest hollende thing optagen, at {smig} same widne da kand indsteffneß, horued Olle waar fornøyet.

Eßpen och Larß Repen effter vdebliffuende effter louglig steffnemaal, bleff tilkiendt at bøde steffnefald. Eßpen bleff forebragt at were syg.

Jørgen Jonßen tilbød Elling Schiellestad sin halffue saug i Tingstad elff staaende, enten at kiøbe eller selge. Elling foregaff huerchen at wille selge eller kiøbe.

Johanes Herj vdj Lyster af fuldmacht fra Jon Ochrust i Guldbrandtzdallen, wed hans Excel/entz/ H/err/ Statholder Gyldenløues skrefftlige steffning, ladet indsteffne Knud Jenßen at widne sin sandhed om en skougetey i Guldbrandsdallen beligende, til proffuen at anhøre. Er warßel giffuen i høystbem/el/te steffning, de wed komende, Østen, Olle och Haldor Quame i Guldbrandsdallen d: Same steffning af dato Agershuus d/en/ 16 Martj Anno 1671.

Findis paa skreffuen, for de wed komende louglig at were forkyndt.

/9a

For/schreff/ne Knud Jenßen som nu er wed døden af gaaet forleden aar, er om forschr/eff/ne widne af Jon Ochrust beschiet wed tuende lougfaste dannemend, nemblig Olle Jachobßen Næß och Amund Aareuold, som her i dag nu for retten wed bekreffter at den s/alige/ mandz ord waar till den/nem/ at, den skougeteyg som liger vnder Borgen i Loms prestegield i mellem tuende elffuer som rinder ned synden for Borgen, at Trond Ochrust brugte same teyg til fieldz och i fiere i mellem bege elffuer, paa 20 aarstid hand tiente paa gaarden, och ingen anden, och nu er det 29 aar siden hand drog derfra. Widere er den/nem/ iche wetterligt.

Botel Aaberig wed fougdens steffning waar indsteffnt i den sag om det skields maal med lenßmandens konne. Botel møtte iche, mens hans broder Elling Stedie suared paa hans weigne at hand iche haffuer faaet sinne widnisbyrd indsteffnt som er Berete Herleffsdatter, och Dørdj Nielßdatter. Da er sagen optagen til neste ting, at Bottel da sine widnißbyrd da at haffue indsteffnt.

Elling Skiellestad och Peder Hoffue tilneffnt till laugrettesmend neruerende aar.

Anno 1672 d/en/ 24 April/j/ bleff holden almindelig waarting paa Walager tingstue i Soluerens skibrede. Offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogitz fuldmechtiger, erlig och welfornemme mand, Tiß Nagel, och effterschr/eff/ne laugrettismend, med sampt gaat folch flere som den dag tinget søgte. Søren Holßetter, Mougens Skierffuen, Knud Moe, Carel Soluj, Lars Lae, Simen Kioß.

Ko/ngelig/ Ma/yestett/ fogitz fuldmechtiger sate ting och liuste tingfred, sampt fredliuste alles af høy och nedrige stand, deres skouger och eiendeller, item al pelterj och fader wærch, paa dette ting saaßom paa de andre steder.

Publicerit hans Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ naadigste forordning at ingen mandkiøn sig af riget til fremede herrer maa begiffue, vnder straff paa liff, ære och godtz. Aff dato Haffnj d/en/ 27 Feb/ruarj/ 1672.

/9b

Ragnel Weduigen for retten bleff forenet med Johanes Bottelßen, at hand schal bruge den – 3 part i hans paa boende jord, som hand for han/nem/ haffuer opgiffuet, saa at Johanes først schal optage paa sin tredie part den acher Ragnel tilforne haffuer ødelagt, saauit den kand streche, och siden af den anden acher ind paa bøen, den 3 part at fyllest giøre. Huad enge/march/  Ragnel selffuer haffuer oprydet nyder hand vden schiffte paa jorden, och Johanes derimod paa andre steder paa sin 3 part hor bequemelig findis at ryde i vde/march/er, et huß som staar inne paa marchen, et smallehus med lofft paa haffuer hand afstaaet for Johanes, och stuen schal hand nyde med han/nem/ dete aar, mens till aare schal hand byge sig ßelf stue. Och Johanes beloffued aldrig herimod han/nem/ at for v=rette, huelchet jordeygeren loffued i saa maade han/nem/ at forßuare.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fougit haffde indsteffnt Morten Erlandzen for de ord hand haffuer taldt paa Winge thingstue A/nn/o 1671 d/en/ 12 April/j/ for retten, ßom vdj det aars protucol findiß indført, huelchet fougden formente waar taldt Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ louge for nær, och at Morten derfore tilbørligen bør at lide och vndgielde.

Morten Erlandtzøn til sagen at suare møtte i rette, och foregaff at hand den dag waar meget drochen och beschiencht, och aldrig kand erindre at haffue taldt nogen ord imod hans Ko/ngelige/ Ma/yestetts/ louge. Det han/nem/ Gud fra beuare, och wed almuen wel beuiße hans v=besindig drochenschab.

Denne sag optagen til nesthollende ting att Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ foget selff retten kand betiene, och Morten sine widnißbyrd kand indsteffne, och tolf mend da retten kand betiene.

Elling Batten for vdbliffuende effter louglig steffnemaall, til kiendt at bøde til Ko/ngelig/ Ma/yestett/ 1 /march/ sølf.

Anders Solui indsteffnt for v=louglig dyreschoterj. Anders møtte, och begiered delation til Elling i Batten, som hoxmand waar møder tillige med han/nem/ møder.

Torchel Solui tilkiendt at bøde for fløtnings forsømelße til Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ foget paa hans tingreyße. Kiendt at bøde – 1 R/ix/d/alle/r.

/10a

Tomes Biørnetun och Jetmund Opemb loffued at klarere, saauelsom Knudt Elffuetun, for den kuerne leye, till Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fougit for den tid de haffuer det brugt, vden widere steffnemaal.

Nebe Siur tilkiendt at bøde for vdebliffuende effter louglig steffnemaal – 1 /march/ sølf, findis iche midel, at lide paa kropen.

H/err/ Hans Pouelßen til retten ladet indsteffne Madtz Lomemb formedelst han/nem/ schal were foreßagt at Madtz schal haffue hiemført nogle ormer hand slog i marchen, och wille gierne wide hortil hand den/nem/ haffuer brugt.

Madtz Lomemb møtte, och foregaff at haffue ßlagen – 3 ormer, och schoren hoffuerdne aff och ført hiem efftersom der siges det schulle were gaat for queges siugdomb, och kropen lod hand ligge paa marchen. Horfore os siunist Madtz Lomemb iche kand lide nogen schade eller wanære fore.

H/err/ Hans Pouelsen lod fredliuße Brechens skouger och eyendeller.

Tiß Nagel ladet indsteffne Endre Skierffuen for hans løgnagtige angiffuende till H/err/ Canceler Marschalch, som hand iche kand beuiße.

Endre Skierffuen møtte, och bad om forladelße, och iche weste Nagel noget andet end gaat at efftersige.

Arne Skierffuen til retten ladet indsteffne Erich Vinge formedelst at hans konne haffuer lant en øg hos Arne Skierffuens konne, at reyde ned en knegts mad kiste, i Solueren. Huelchen øg er paa hiem weien bleffuen død och bortte. Hermand Iffuer/ßen/ och indsteffnt.

Mougens Alme till widnißbyrd i den sag indsteffnt, som effter bogereed widnede, at hand hørde at Hermand Iffuersen soldat, som kiørde sin kaast ned i Solueren, tillige med Anders Sørenßen soldat, ßom er vnder Winge och Almes læg, huelchet iche waar tilstede, saugde til Arne Skierffueß datter som hand haffde vduist sit øg til at hiem hente, at hon schulle gaa bort fra øget, der waar saa mange ned gaat at hand kunde sende øget op med igien, och saa red hand bort med øget, och Arnes datter gich hiem.

Anders Quame widnet Lars Olßens ord, en dreng 20 aar g/amme/l, som er ligge effter Mogens Almes ord.

/10b

For/schreff/ne Hermund soldat tilstod at Erich Winges konne bad han/nem/ gaa hen och see om øgen iche kom fra Skierffuen. Mens Erich Winge siger ey af wed om hans konne bad om øgen heller iche.

Ellers beretis at Hermund Lasßesøn, Erichs dreng, waar først paa Skierffuen och begierede øgen till lans. Huelchen dreng nu iche er steffnt.

For retten afßagt effterdj Hermund soldat vedgaar, at hans madmoder Erich Wingiß konne, begiered at hand schulle gaa effter Arne Skierffuens øg, som den anden dreng tilforne haffde weret henne och begiered til lans, och Arneß datter iche maatte beuelges at gaa effter sit øg, horfore det er bleffuen død och borte. Da tilsiger lougen at laaen bør at gaa lacheløs hiem, och at hand schal hand suare, och mund schal mund suare. Da bør Erich Winge at forschaffe Arne Skierffue saa gaat øg, ßom hand miste <och vdlante>, eller {sin} deß fulde wær effter dannemends wordering ind[en] halff maaneds vdgang, och Erich Winge at søge, wed rettens midel, huem hand formener wdj forschr/eff/ne øges død at were schyldig, och sin tiltalle derom fri at haffue.

Anders Solui och Anders Hillestad antaget till laugtings mend.

Anders Hillestad och hans grande Niels Hillestad for retten tilstod, at de ere welfornøyet med de mercher som lenßmanden och mend den/nem/ retet i mellem forleden aar, dog paa deres jordeygeres behag.

Anno 1672 d/en/ 26 April/j/ holtis almindelig waarting paa Hunshammer tingstue i Marifier skibrede, offuer werende bøygde lenßmanden Olle Lunde, och effterschr/eff/ne laugrettis mend, med gaat folch flere ßom tinget søgte. Jens Feet, Lars Aagullen, Claß Suegom, Ingebregt Høye, Siur Lii, Lars Joranger.

/11a

Bleff sat ting och liust tingfred i allemaader paa dette ting, saa som paa de andre, d:

Publicerit Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ forordning om alle mand kiøn som sig ey af riget maa begiffue i fremed herrers tieniste. Af dato Haffnj d/en/ 27 Feb/ruarj/ 1672.

Hans Michelßen wed bøygde lenßmanden \aff Lyster/ ladet indsteffne her til tinget, Halffuor Pederßen, nu tienendes hoß welfornemme mand Hans Ørbech paa Sørum gaard, formedelst hans steffdatter hand haffuer beßoffuet, i formening at hand tilbørligen bør at lide for den wanære han/nem/ och hans datter er beganget, med widere.

V/nge/ Pouel Lunde paa bem/el/te Halffuordz weigne, i hans frawerelße, indleffuered en sedel paa løß papir fra Kierstine Ørbech, hans madmoder, till Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit Christopher Giertzen, som i dag formedelst suaghed iche retten kand betiene, i mening drengen maatte for hielpes til rette.

I liggemaade indleffuered hand sit indleg paa v=stemplet papir, som strider imod Ko/ngelig/ forordning, herfore deß mening ey giøres fornøden at indføre.

Effterßom ingen paa Halffuordz weigne waar befuldmechtiget at suare, widere end desße løsße sedler, er sagen henuist til widere louglig steffnemaal och paatalle.

Endre Mellemb indsteffnt for – 11 ½ R/ix/d/alle/r gield til Christopher Gierdtzen, huelchet hand siger til Michel Hougmand schal were betalt, dog vden beuiß.

Afßagt at hand schal betalle inden halff maanedtz vdgang, eller wed namb maa søges, och hues hand hereffter med widne kand beuiße till Michel at were betalt, bliff/ue/r derom handlet tilbørlig.

Jan Bager och Anders Arneßen for retten forenet om \et/ øg for – 3 R/ix/d/alle/r, och – 2 R/ix/d/alle/r affgifft af hans paa boende pladz. At – 2 ½ R/ix/d/alle/r schal betalles først kom/m/ende somer, resten til somers 1673. Huelchet hans løffte hand bør effter komme eller wed nam och wordering maa vdßøges.

/11b

Nielß Jenßen til retten indsteffnt Johanes Opemb for – 6 R/ix/d/alle/r, 4 /march/, 14 /skilling/ och en høst sat leye koe hand hannem pligtig er, huelchet Johanes selffuer for retten wed gaar, och for hans fattig dom begierer fordrag.

Parterne bleff forenet, at Johanes schal betalle paa 3 aars tid, huert aar en 3 part, med ware och arbeyde, och Nielß Jenßen loffued at giøre han/nem/ forstrechning imidlertid, huelchet Johanes loffued at betalle for vden det øffrige och midlertid til fylleste fornøyelße schier, pantsætter hand Nielß Jenßen al hans formue, løst och fast, till en wesß forßechring, at hand derued schal bliffue schadeßløs.

Ellers her foruden er Johanes skyldig Nielß Jenßen tuende tredie tager af en halff løb smør, som er – 1 R/ix/d/alle/r, huelchet hand beloffuer vnder hans gaards forbrydelße, neruerende som/m/er med smør, horued Nielß Jenßen er fornøyet.

Johanes Herj paa Jon Vchrusts weygne af Guldbrandsdallen til retten indsteffnt Thrond Marchen til widnißbyrd om en skougeteig i Lombs gield, kaldes Vreteyg, imellem Borgen och Quam, sin sandhed derom at widne. Til probet at anhøre weder parterne Østen, Olle och Haldor Quame. Af dato Agershus d/en/ 16 Martj 1671.

Bem/el/te Trond Marchen møtte och widnede at hand tiente Trond Vchrust paa sex aars tid, och det vngefer for – 20 aarstid forløben. Da hørde hand aldrig at Quams beßidere til eygnet sig nogen anpart i forschr/eff/ne skougetey, mens aff Trond Vchrust bleff brugt vden paa talle och det wed eed bekrefftet.

Kierche ombudtzmanden til Dalle kierche ladet indsteffne Elling i Dallen for en kierche koe som er bort død. Elling førde derom vidnisbyrd Anne Johanesdatter Dallen och Anders Dallen

/12a

wed eed widnede at samme koe døde af kalffs gord, och iche af sult eller anden tilfald.

For retten afßagt at Elling Dallen bør were frj for des betalling, och huden till kierche ombudzmanden fra sig leffuere, och kierchen den anden schade at lide.

Peder Falchegiere til laugtingsmand tilßagt.

Anno 1672 d/en/ 3 April/j/ bleff holden almindelig waar ting paa Fragstuens tingstue i Lyster skibrede. Offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogitz fuldmechtiger, erlig och welfornemme mand, Christopher Gierdtzen, bøygde lenßmanden Chresten Nielßen, och effterschr/eff/ne laugrettiß mend, med gaatfolch flere ßom thinget søgte. Knud Herj, Knud Bringe, Iffuer Høyumb, Olle Bergumb, Arne Bringe, Tomeß Næß.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogetz fuldmechtiger sate ting och liuste tingfred, sampt fredliuste alles af høy och nedrige stand, deres skouger och eiendeller, sampt al pelterj och fader werch, d:

Publicerit hans Ko/ngelige/ Ma/yestetts/ naadigste breff och forbud paa al mandkiøn sig af riget, at begiffue vdj fremed herres tieniste. Af dato Haffnj d/en/ 27 Feb/ruarj/ 1672.

Publicerit slodtz lougens forwalters befalning, att alle schal haffue i god apacht med lad och krud och paa wetterne at waage, som den/nem/ och alworlig bleff befallet. Af dato Bergen d/en/ 18 Ap/rilj/ 1672.

Den sag med Lars Bollingeberigs konne, ßom Karj Erichsdatter haffuer schieldet, huelchen sag bleff paa høst tinget optaget til neste ting, formedelst tuende prob, som Larißes konne, Gunele, sig paa berobte. Herom partterne nu er møtt vdj rette, med paa berobte widnißbyrd.

/12b

Gyrj Mellem frem kom, ßom Lars Bollingberigs kon/n/e haffuer warßel giffuet, och vden eed widnede, at den nat som den Walders laa hos Gunille, paa benchen vnder Petter Kramers winduer, laa hon til hoffdes med dennem, och iche for nam, at hand haffde andet en erligt med hende at bestelle. Mens de reffuedes meget tilsamen, och hon tallede til dennem baade, och Gunille wiste Walder/sen/ fra sig och det hialp inted, mens den tid Waldersen schulle meste de penge, laa hon iche vnder baaden med, och iche wed om deß beschaffenhed.

Raney Halffuordtzdatter, en g/amme/l døff konne frem kom for retten, som i liggemaade laa ved benken dentid Walderßen laa hoß hende, och widnede at hand iche andet haffde med hende at bestelle end det ßom erligt waar, och hon iche wed om de penger, tj det wed hon inted aff.

Karj Erichßdatter bereted at Gunille skieldet hende for en hore, och tyff.

Gunille suared, paa den maade indtil hon det skielderj beuißer.

Karj suarede, hon iche wiste andet end hues widnißbyrdene haffuer widnet om hende, och selff aldrig weste andet end erligt med hende. Gunille i liggemaade tilstod iche at weste med Karj andet en gaat och erligt waar, och hueß dennem waar i mellem faldet, waar aff mes forstand, och dermed waar de wenner och welforligt.

Næß kierche ombudzmand haffde till retten indsteffnt Torben Aabergis arffuinger, for en leye koe, ßom s/alig/ Thorben staar indschreffuen fore i den fortegnelße s/alig/ Peder Hanßen klocher haffuer schreffuen, och till Christopher Giertzen offuer leffueret. Hor och Johanes Røg staar indschreffuen for en koe, som arffuingerne formener dennem schulle komme till gode, huelchet iche kand schie.

Er for retten affsagt at den koe alle arffuinger till kommer, som hos Endre Suangstue er bestaaende, schal bliffue till Næß kierche, indtill saa lenge at de schaffer den anden koe till Næß kierche deres fader till kommer.

/13a

Anders Mougenßen ladet indsteffne Thrond Ødegaard for – 4 R/ix/d/alle/r gield, huelchet Trond loffued at betalle skadeßløs til S/anc/t Olai dag først kommende.

Erich Offerdal ladet indsteffne Hendrich \Næß/ for en leye koe Hendrich haff/ue/r bekomet hos Niels Skoren [som] kom han/nem/ till. Huelchen koe Hendrich till høsten schal leffuere Erich, och søge Niels i Skoren for sin koe. Leyen rester i tre aar, det schal Hendrich Tolleffßøn søge hos Niels Schoren, och Hendrich at betalle till Erich halffparten aff hues hand bekom/m/er.

Østen Bolstad indsteffnt af lenßmanden paa Halffuor Raaems weigne. Møtte iche, dombt til steffnefal – 1 /march/ sølff.

Anders Øffrebøe indsteffnt af Gregores Hanßen. Er vdebleffuen, kiendt at bøde i steffnefal – 1 /march/ sølff.

Amund Bolstad och Tholleff Lerj till laugtings mend antagen.

Rognel Høyumb, Neß kierche ombudzmand, indsteffnt <Lars Langtei> for – 3 kierche sauder hand i langtid haffuer weret schyldig.

Madz Søffrenßen och Johanes Herj, Chresten Nielßen <Anders Mans [2] :> fremstod och widnede, at hand er en hußarm mand och iche eyer et leffuende chreatur, och er en syg och wanfør mand, hor paa ombudzmanden begiered tingßwidne.

Anno 1672 d/en/ 5 Julj skiede forsambling paa aastedet imellom Suegom och Kiørlog effter slodz citation, af Hans Kørlog forhuerffuet, och effter opßetelße fra 27 /October/ [3] med alle parternes welie, formedelst ont weyr och anden louglig forfald till denne neruerende daug. Tillstede werende indsteffnte parter, och deres fuldmegtiger, nemblig Kiørlogs lodtz eygere, paa den dydige matrones {we} Inger Worms weygne, H/err/ Jens Buge, item Tiß Nagel. Weder parterne Claß Suegum, hans lodzeygere H/err/ Mougens Skanche, paa Karen s/alig/ Simen Nielßens weigne, Bertel Mulle, paa Abel Muntes weigne Hanß Michelßen, effter Christopher Gierdtzens skrefftlige fuldmagt. Item Johanes Hußumb i Sogendall <hans søn Siuffuer> och till reten at betiene, effterschr/eff/ne laugrettis mend.

/13b

Erich Eychomb, Siur Lie, Johanes Mellemb, Trond Marchen, Iffuer Jesuange, Sølfest Jøranger, {Søren Holßetter}, Madtz Lomemb, Carel Solui, Simen Kiøß, Olle Walager, Erich Hillestad, Johaneß Weyumb.

Hanß Kiørlog sine widnisbyrd fremført.

Bendix Weium effter boger eed widnede at {paa} Kleffuen waar et sæter som Knud Kiørlog brugte, och sælhußet stod vnder Kleffuen, ßom nu hußmands stuen staar, dentid hand tiente paa <Kiørlog> vnge ferlig for – 40 aar siden, mens huem det til kom weste hand iche, och Suegemandens kreætur giech och paa Kleffuen. I field marchen brugte Knud Kiørlog skoug, och hans hosbund wiste hannem der hen at huge, mens om hand eiede det weste hand iche. Engang wille Fure Botel byge offuen paa fieldet, i merche paa Marems eyen, och haffde loff at huge tømer paa fieldet. Da giech Knud Kiørlog och Siur Suegom hen och forbød han/nem/ det, och hug de kronne paa tømeret.

Johanes Weyumb bleff frem eschet for retten at widne, som effter boger eed sinne widne aflagde, att hans s/alig/ moder Marette Larsdatter, tiente hos Knud Kiørlog, och war hans foster baren. Da brugte Knud Kiørlog Kleffuen till støll, och sellet stod der hußmands stuen staar, och hørde ingen forbud der om, och Reffßdals teyg, kiørde Knud Kiørlog frit till. Dog hørde hon Siur Suegom wille gøre forbud paa teygen, bleff dog inted aff, mens Siur Suegoms konne och Knud Kiørlog ware søschende, och paa fieldet brugte Kiørlogs och Suegoms <beßidere> till felles, och hans moder sagde hon haffde hørt, at Suegom schulle weret en ødegaard vnder Kiørlog i g/amme/l tid.

Krestj Sønnesund, en g/amme/l danne konne effter boger eed widnede at hon tiente Siur Suegom vngeferlig for – 32 aar siden. Da brugte Knud Kiørlog paa fieldet, felles skoug paa fieldet med Suegen med(?) saauelßom beyte. Item brugte Kleffuen till støll, och iche hørde talle der noget paa, mens huem det eiet weste hon iche. Tj Knud Kiørlog och Siur Suegoms konne waar søschende, och Suegom haffde en lille homble hage paa Kiørlog, \dog/ duede inted, mens huad aarsage hand haffde den, weste hon iche.

/14a

Halte Knud effter boger eed widnede at hand tiente – 24 aar hos Siur Suegom, och er – 16 aar siden hand drog derfra. Da brugte Knud Kiørlog, indtill hand døde, Kleffuen till fæ traa, och offuen paa fieldet lige saa skoug och bete, och Hans Kiørlog siden, mens de forligtis ille om det vnder tiden, och nar de war vuener kiørde \iche/ Kiørlogsmanden paa fieldet i skougen, mens nar de ware gode wenner, kiørde hand der hen. Widere weste hand iche at widne, eller huem det eyede.

Jens Jyde, effter boger eed widnede at hand tiente Knud Kiørlogs konne effter mande[n] war død, paa fem aars tid. Da hugde hand {k} tiere wed paa fieldet och haffde bete der oppe med Suege folch. Saa haffde hand och en gang hugen femb tylter tømer paa fieldet, da lod Siur Suegom beßlaa tømeret, och Hanß Claßen giech op {och} till Siur Suegom och fich tømeret løst igien. Kiørlog brugte och Kleffuen till fæ traa, mens huem det till kom wed hand iche.

Peder Tørffuj vden boger eed widnede at hand hørde Olle Dagfindtzen, som haffde Hans Kiørlogs søster till egte, effter tilßpørgelße af Hans Kiørlog, om mercherne imellem Kiørlog och Suegom. Da suared Olle, det war et folch, {Kiørlog brugte paa fieldet}, och hand kiørde tømer en vege <paa fieldet med sin værfader>, inted hørde hand talle der om. Kleffuen bleff och brugt vnder Kiørlog, mens Reffßdals teyg kommer Kiørlog till med Gud och al rette, och Olle Dagfindtzen døde nogle dage der effter.

Gurj Pedersdatter Mællem, effter boger eed widnede at hon bleff op allet i sextan aar paa Suegom. Imidlertid brugte Kiørlogs folch skoug och beyte paa fiellet, saauelßom fæ traa paa Kleffuen. Inted hørde hon talle der om. Widere weste hon iche at probe. Claß protesterit hon war hans affuinsmand.

Anders Anderßen ØyeGaarden effter boger eed widnede, hand tiente 4 aar hos Hans Kiørlog for 12 aar forleden. Da stod der en tuergaar inden for Suegom. Den bleff opkast, ieg mener, sagde hand, aff bodeyerne. Da regte Kiørlogs och Suegoms fæ till samens, och midlertid hand waar der bleff gaarden iche opßet igien. Hans konne widner det samme ßom hand bereter, dog møtte honn iche paa aastedet.

/14b

8.      [4] Trond Joranger widnede effter boger eed, at for en – 32 aar vngeferlig waar en trette mellem Suegom och Kiørlogs beßidere, hor Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ foget och skriffueren, med mend och lodzeygerne waar tilstede. Bleff saaledes affgiort at tuer gaaren schulle opkastes, och de schulle haffue felles beyte i al hagen, at gaa horen imod horen och kløff imod kløff. Horimod Suegom fiech igien \den/ teyg paa Kleffuen, och Reffßdals teyg, och da kom den homble hage til Kiørlog igien som de Suege besidere haffde mens de Kiørlog mend haffde Kleffuen och Kiørlog eyer i Gerßemb, effter hans s/alig/ faders ord.

9.      Lars Halffuorßen effter boger eed widnede de samme ord, ßom Thrond Joranger i allemaader. Derforuden widnede at imidlertid hand boede paa Marem, fulde hans s/alig/ fader, Hans Ruor och Olle Hunßhammer, alle – 3 g/amme/l mend, fuldte hannem op paa fieldet och wiste han/nem/ toe merchestener i mellem Marem, Flatun och Suegom eygen. Da sagde de for han/nem/ att Kiørlog intet eyede paa fieldet, och iche haffde magt at schiere en wide der oppe vden minde.

1.      Claß Suegom begierer sinne widnisbyrd at forhøre och indføre.

Anders Alme widnede at Narffue Lae, en g/amme/l mand barenfød paa Joranger, och nu for nogen tid wed døden affgangen, bereted for han/nem/ at Suegomb eyer Kleffuen, och Knud Kiørlog gaff sin fader gode ord, som bode Suegom, och war i hans minde derfor och Kiørlog eyer iche lenger op i hagen end til field grunen. Tiß Nagel derimod protesterit, det waar ichon at widne effter en mand.

2.      Peder Sanduigen widnede effter hans s/alig/ faders Erich Marems ord, at merchet i mellem Kiørlog och Suegom staar i fra slette wey och i Loffegier hor der staar en merchesten, fra Loffegiere och op i Bergdropen, aff Bergdropen och op i Suartesuaet, och aff Suartesuaet och op vnder fieldet, och op paa fieldet aatte Kiørlog inted, och hand tiente nogen stund baade paa Suegom och Kiørlog, och imidlertid gaff Hans Kiørlog altid Suegemend gode ord nar hand wille haffue noget brug paa fieldet, och er nu om paß – 18 aar siden hand tiente paa Suegom

/15a

3.      Ellend Aaberig ßom for en – 20 aar forleden brugte och boede paa Marem i fire aar, da støllet hand offuen paa fieldet och brugte skoug der i blant. Da haffde hand det altid vdj Siur Suegoms minde, och iche af Kiørlogs besidere, tj Kiørlog eyer aff Slettewey och i Loffuegiere till marchestenen, aff Loffegiere och op i Bergdroben, aff Bergdroben och op i Suartesuaet, derfra och op vnder fieldet, och Kleffuen laag til fæ traa vnder {Suegom} Kiørlog saalenge Suegom haffde den homble hage paa Kiørlog.

4.      Hanß Michelßen som parterne selff haffuer tillat at widne, och Jon Halß, beschechet aff Claß Suegom till Helge Knudtzen och Arne Arneßen Tuingeborg ßom er foraarßaget at henreyße till Bergen paa deres nering, widnede som følger.

Først widnede Helge Knudßen for dennem effter hans s/alig/ fader ßom waar – 80 aar g/amme/l och boede paa Marem i – 30 aar, at Kiørlog eyer inted offuen paa fieldet, mens hues brug deß beßidere der wille haffue, maatte schie med Suege beßideres minde.

5.      Arne Arneßen widnede at hand tiente hos Teffues Plat paa Marem. Da waar hand engang oppe paa fieldet tillige med Hans Kiørlogs dreng Mons Tholleffßen. Da sagde Arne, i dag kommer Suegemanden och tager rißet fra os. Da suaret Mogens, ney giør hand iche, wj har forloff. Ydermere widnet hand at hand engang waar oppe paa fieldet med sin moder Magdelj i Dallen. Da spurde hand hende, om hans frende Hans Kiørlog eyer noget offuen paa fieldet. Da suared hon, ney, hand eyer iche lenger end till Bersenden, tj hendes wærfader, s/alig/ Lars Næß har beret det for hende.

6.      Ingegier Olßdatter, en g/amme/l quinde widnede at hon tiente s/alig/ Amund Suegomb, Siur Suegoms wærfader, paa – 7 aars tid. Da kom Knud Kiørlog altid om waaren och talte med Suegemanden at maatte kiøre paa Kleffuen, och haffde en homblehage derfore <paa Kiørlog>, och haffde med minde den bete paa fieldet ligge saa.

7.      Soluey Opemshoug, en g/amme/l quinde, widnede at hendes foreldre boede i Opemshoug i førgetyffue aar, och hon har boed der i – 30 aar, och hendes fader waar barenfød paa Kiørlog, och hendis moder tiente der i 10 aar, da maatte altid

/15b

Kiørlogs besidere giffue Suegemanden gode ord nar de wille kiøre paa Kleffuen, och haffde en homble hage paa Kiørlog for fæ traa paa Kleffuen.

8.      Jørgene Siurßdatter, en quinde paa – 50 aar, tiente paa Suegom i 14 aar, och nu har weret derfra – 20 aar, widnede at dentid den marchesgang waar i mellem Kiørlog och Suegom, da fich Siur Suege det støche march paa Kleffuen igien och Siur Suegom talte altid om Kiørlogs mandens brug, och Seßele Suege bad han/nem/ hand schulle lade det saa bliffue, tj de ware et folch til ßamen, och engang haffde Ha/n/s Kiørlog flechet noget neff/ue/r och barch paa fieldet, da {b...d} wille Siur Suege tage det bort, och Sedßelle bad for han/nem/ at det maatte bliffue, och saa beholt hand det.

9.      Ingeborig Sanduigen, en g/amme/l bedaget quinde, widnede at der boede en g/amme/l mand i Lj wed naffn Greb, hor hon tiente i fire aar. Hand war s/alig/ Anund Suegoms foster søn. Saa kom Halffuor Mellem och sagde hand wille huge et bord paa Suege fieldet. Da spurde g/amme/l Greb han/nem/ huem hand wille bede derom. Da sagde hand ieg wel bede min gudfader paa Kiørlog derom. Da suared Greb ney, och suor ved Gud hand eyet inted paa fieldet, mens du schalt bede Suege manden derom, och sagde hand eyer \och/ inted i støllen Suallesetter, mens Gundersetter(?) er Kiørlogs støll, och dette er – 50 aar siden hon hørde desße ord.

10.  Noch indgiffuen en beschiechelße aff Mougens Nielsen hor hand indfører den forligelße som er schied i mellem Hans Kiørlog och Siur Suegom, aff Skier d/en/ 7 Junj A/nn/o 1672 [5] .

Noch indleffueret et g/amme/l/t/ tingswidne, ßom er aff mus foræt. Kand iche synderligt sees deraf, vden der spørges huem Kleffuen eyer, och findes en s/aauel/(?) det andet foræt.

Effter tilßpørgelße foregaff parterne inted widere at haffue i retten at indgiffue i denne sag. Formedelst afftenen paafalt, sagen till morgenen optagen.

H/err/ Jens Buge och Tiß Nagel protesterit at Kiørlog bør till komme Kleffuen och alt vnder weyen, fra Flade weygs merche, och til Bru enden, sampt felles skoug och march offuen paa fieldet, tillige med Suegoms beßidere effterdj Kiørlog haffuer

/16a

weret rette hoffuet gaard, och Suegom der vnder en ødegaard effter for indførte prob och widnisbyrd tj H/err/ Mougens tilstod at en andel af Suegom er brugt tilforne vnder Flatun i Gupnen, tj da tilspørges om Suegom eyede noget offuen paa fieldet.

Claus Suegomb och hans lodtz eygere formente Kleffuen, sampt skoug och march offuen paa fieldet bør komme Suegomb till, och ellers de andre mercher at bliffue effter hans førde prob och widnißbyrd, och derpaa begiered domb.

Effterßom sagen formedelst mange widtløfftig prob och widnisbyrd findis noget witløfftig, och iche saa hastig i sagen kand kiendis, er sagen, effter alle parternis egen begiering, formedelst deß mindre bekostning optagen till høste tinget først kommendis, hor da at parterne paa alle sider schal weder fares hues rett er, nar de da paa aastedet præsenterer.

Anno 1672 d/en/ 10 Agustj bleff holden ting paa Berge tingstue i Borgen schibrede, offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogitz fuldmegtiger, erlig och welfornemme mand, Peder Nielßen Hiermand och bøygdelenßmanden Johans Berge, och effterschr/eff/ne laugrettis mend.

Find Biørager, Olle Skorey, John Hoffland, Halffuor Næß, Agrim Kiercheuold, Anders Hatleberg.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogitz fuldmegtiger satte ting och liuste tingfred.

Olle Stuffuemand indsteffnt formedelst at hand forleden winter offuer faldt welb/aarne/ Otte Bielche paa hans reyße, horfore Ko/ngelig/ Ma/yestett/ fogitz fuldmegtiger formener hand tilbørlig bør at straffes och lide andre hans lige til excempel.

Bem/el/te Olle møtte i rette och foregaff hand iche hans welb/aaren/hed offuer falt, och begierer delation i sagen till høste thinget at fougden selff retten betiener. Mens det kunde hand iche benegte at hand ioe haffde begieret lenßmanden schulle byde fougden 30 R/ix/d/alle/r til forligelße i sagen.

/16b

Ellers haffde Olle indsteffnt Nielß Muremester till widne i den sag. Bem/el/te Niels møtte och effter boger eed widnede: Jeg war for/schreff/ne tid paa stuen och sad inne i stuen. Da hørde ieg at der war høymaallet vde i gaaren, och wille saa gaa vd. I det samme kom welb/aarne/ Otte Bielche indgaaende. Da sagde Olle Stoffuemand tag och bind hunden. Ioe sage welb/aarne/ Otte Bielche, bind hunden. Saa satte Olle sig paa benchen, reyste sig saa op och sagde saa dan karel schulle mand {denge} slaa, och da suared Otte Bielche du din g/amme/l skiellem och din g/amme/l hund. Inden ieg sleper dig schal bødellen slaa paa dit halsbeyn. Haffde ieg min pestoller schulle ieg slaa dig for din pande, och mueligt du kand were en g/amme/l morder du sider her. Mens huad ord de haffde i gaarden med huer andre weste hand iche.

Sagen optagen till høste tinget.

Publicerit hans Ko/ngelige/ Ma/yestetts/ nadigste paa budne schatte breff. Aff dato Kiøbenhaffn d/en/ 9 Martj 1672.

Anno 1672 d/en/ 25 Septemb/er/ bleff holden skatteting i Norum skibrede paa Lomelde, offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fougit, erlig och welfornemme mand, Christopher Gierdtzen, och effterschr/eff/ne laugretis mend. Madtz Norenes, Hendrich Lomelde, Erich Ølmeym, Larß Slinde, Olle och Elling Norenes.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit fordret paa skaten, hor hand ey bekom mere i de tuende forfalden terminer, end – 55 Rixd/ale/r. Mens almuen paa nogen tid ydmygelig begiered fordrag, effterßom borgerne en del iche waar hiem/m/e, och en del iche saa hastig kunde forhandle \deres godz til penge/. En dell aff almuen for fattig dom ey weste huad de kunde bringe till weye.

/17a

Anno 1672 d/en/ 26 Septe/mber/ bleff i lige maade holden skateting paa Rutle fougdegaard i Sogendalß skibrede, offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fougit, erlig och welfornemme mand, Christopher Gierdtzen, och effterschr/eff/ne laugrettis mend. Michel Aaberig, lenßmand, Peder Skiellestad, Søren Aaßpeßeter, Johanes Qualle,  Johanes Ber/ntsen/ Barsnes och Jachob Quamme.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit fordret paa skatten, mens ey bekom widere i de tuende forfaldne terminer end – 36 ½ Rixd/ale/r, mens sig dette sted, saasom i Norum skibrede vndschylder begierer ydmygelig fordrag, mens mange for armod ey weste huad de kunde bringe til weye.

Anno 1672 d/en/ 28 Sept/em/b/er/ bleff holden ting paa Amble effter Ko/ngelig/ Ma/yestett/ fogitz erlig och welfornemme mand, Christopher Gierdtzens befalning, imellem Anders Feder/ßen/ och Peder Jenßen anlangende en engeteyg ßom Peder Jenßen forleden aar schal haffue ßlaget fra Anders Fæderßen, med widere ßom deß befaling til lenßmanden om melder. Till retten at betiene effterschr/eff/ne laugrettis mend aff Sogendal skibrede. Michel Aaberig lenßmand, Nielß Gaaruind, Larß Qualle, Johanes Botel/sen/ Barisnæß, Mougens Quamme, Peder Hoffue.

Peder Jenßen bleff schichet bud om \hand/ i retten wille præssentere, hortill hand suared denne gang iche, tj hand ey weste horfore hand waar steffnet, och hand begiered copie aff steffningen, mens den iche maatte bekom/m/e.

Anders Fæderßen derimod suared at det allene waar en befalning fra fougden till {Peder} lenßmanden, Peder Jenßen at steffne, herudj parterne waar indført huelchet Anders {iche} foregaff at lod Peder wide, at hand hos lenßmanden deraff kunde {bekome} bekomme copie, och protesterit at Peder Jenßen bør han/nem/ indstaa for kaast och tæring, och bøde hans Ko/ngelige/ Ma/yestett/ steffnefald, och begiered dom.

Da effterßom lenßmanden er en mand i dag retten at betiene, ßom och Peder Jenßen haffuer steffnt, kand ey kiendes enten paa kaast och tæring eller steffnefald, mens dermed beroer till widere paa talle.

/17b

Knud Matißen i liggemaade aff bøygdelenßmanden indsteffnt, som och ey er præsenterit.

Anders Fæderßen i lige maade protesterit paa kost och tæring, sampt at bøde steffnefald. I ligge maade till widere paa talle hen wist.

Anno 1672 d/en/ 30 Septe/mber/ bleff holden høsteting paa Leigridtz ting stue i Aardal skibrede, offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fougdt, erlig och welfornemme mand Christopher Gierdtzen, bøygde lenßmanden Olle Leygrid och effterschr/eff/ne laugrettis mend. Tommes Aßpremb, Johanes Ellegaard, Anund Nondal, Olle Jeffnager, Olle Herøe, Haff/ue/r Hestetun.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit satte ting och liuste tingfred, sampt fredliuste alles aff høy och nedrige stand, deres skouger och eyendeller, sampt al pelterj.

Publicerit hans Ko/ngelige/ Ma/yestetts/ naadigste confirmation och skiøde paa – 2 pund och 6 /mercher/ smørs leye i Natuig vden bøxsel, kierchen och presten tilhørig, och 2 meller i Aafferdallen, Aardalß kierche tilhørig imod wederlaug – ½ løb och 2 meller i Dalager, <2 meller i Holum> och 18 /mercher/ smør och 2 meller i Wold i Lærdal. Af dato Kiøbenhaffn slot d/en/ 22 Feb/ruarj/ 1672.

Olle Pouelßen Lunde wed bøygdt lenßmanden ladet indsteffne Olle We for – 2 m/eller/ korens leye i Wee som Olle schal haffue panted aff Ingwar Toquamb, huelchet Ingwar han/nem/ iche schal kunde hiemble. Da bleffue de wed haandebaand for retten for enet at Olle Wee schal søge Ingwar Toquamb, och suare Olle Polßen paa hans hustrues weigne eller hanß werfarmoder for de – 2 m/ellers/ leye och till først komende helgemesße betalle for den resterende rettighed – 5 R/ix/d/alle/r.

Erich Prestegaarden for retten indsteffnt Kolbeyn KolNosßen, for sin paa boende pladz, som Erich formener hand bør nermeste were at bruge. Da effterßom samme pladz schal were en rødnings plads, wel den beßegtes om den effter lougen och recessen kand legges for landschyld och leding, och om den fra jorden kand hen byges eller iche.

/18a

Ydermere waar Erich Prestegaard och Kolbeyn Nosßen aff Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit indsteffnt for slags maall, och for Kolbeyn schal haffue bet Erich i sin finger. Skaden siunttis, mens Kolbeyn det benegter. Hand det iche weste aff hannem at were schied. Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ foget formente hand sig selff tredie burde laugwerge.

Kolbeyn bleff forenet at giff[ue] till Ko/ngelig/ Ma/yestett/ bøder, penge – 4 R/ix/d/alle/r tj hand er en fatig mand.

[6] Publicerit et skiøde aff H/err/ Trolß Chrestenßen, Gudtz ords medtiener til Ørschoe paa Sundmør, till H/err/ Hanß Pouelßen, sogneprest till Haffßlo prestegield – 2 løber smør och 4 R/ix/d/alle/r i en hud, for – 300 R/ix/d/alle/r for den aff flydende rente entidlang – 46 R/ix/d/alle/r. Aff dato Bergen d/en/ 8 Junj A/nn/o 1672.

H/err/ Jon Raßmußen och Olle Jeffnager bleffue forenede om deres mellem haffuende reygenschab, at Olle schal giffue presten strax – ½ R/ix/d/alle/r, och – 1 R/ix/d/alle/r nar hand kommer til kierchen igien, och dermed klart.

Olle Suendtzen schyldig Berent Nagel – 1 boch, derfore schal hand giffue – 1 god smalle, som hand strax schal betalle, ellers bleff hand fordret – 2 R/ix/d/alle/r. Den/nem/ benegter hand, det henuißes till reygenschab schier.

Erich Øren aff Berent de Nagels fuldmechtiger desligeste indsteffnt for – 2 R/ix/d/alle/r, 1 ort, 4 /skilling/ gield som hand wed gaar. Till kiendt at betalle inden halff maaneds vdgang, eller namb och wordering.

Olle Kolnosßen indsteffnt \for/ - 2 R/ix/d/aller/, 1 /march/ foruden kostløn schyldig for – 28 tylter bord. Gielden kand hand ey benegte, derfore tillkiendt at betalle inden halff maaneds vdgang, och dersom det kand beuißes hand haff/ue/r ret at schiere effter hans beretning paa Nagels sag – 2 tylter tømmer, schal han/nem/ wederfares ret, nar derpaa talles.

Effter strengeste anfordring paa Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ skatter bekom fougden iche mere end – 54 R/ix/d/alle/r, mens nogen stund begierede fordrag, ßom paa de andre steder.

Anno 1672 d/en/ 2 /October/ [7] bleff holden skateting paa Siøtun i Soluerens skibrede. Till stede werende bøygde lenßmanden Søren Holßetter och effterschr/eff/ne laugrettes mend. Mons Skierffuen, Simen Kiøß, Olle Kiøß, Lars Lae, Olle Walager, Knud Moe.

/18b

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit fordret paa skatten, hor hand ey bekom mere end – 83 R/ix/d/alle/r. Paa resten nogen tid begieret fordrag paa dette sted, saa som paa de andre steder.

Anno 1672 d/en/ 3 /October/ [8] bleff holden skatte ting paa Hunßhammer tingstue i Marifier skibrede. Offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestett/ fogitz fuldmechtige tiener Lauge Raffn, lenßmanden Olle Pouelßen Lunde och effterschr/eff/ne laugrettis mend. Lars Aagullen, Bendix Weyum, Lasße Høye, Johaneß Mellom, Pouel Lunde, Iffuer Jesuang.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fuldmegtiger fordret paa skatten och ey bekom widere i de tuende forfaldne terminer end – 51 R/ix/d/alle/r, 3 /march/, 14 /skilling/, mens paa resten begiered nogen tid delation. En del forarmede weste ey huad de kund[e] bringe till weye.

Peder Nielßen Giermand, indwaaner vdj Bergen, till retten haffuer ladet indsteffne Erich Andfindtzen Opemb, till forne boende paa Joranger, for – 27 R/ix/d/alle/r, 1 /march/ hand han/nem/ i første bøxßel pligtig och schyldig er. Bem/el/te Erich begiered nogen fordrag, och gielden wed giech.

Da effterßom tiden er forløben \hal/trede aar hen siden hand leyde Peder Giermands jord, och nu nest forleden waar henbyted sig fra hans jord, och en anden bonde derpaa indfløtted, er for retten afßagt at Erich Andfind/zen/ bør fornøye Peder Nielßen offuen bem/el/te – 27 R/ix/d/alle/r, 1 /march/ inden halff maanedz vdgang, vden hand det anderledes i mindelighed kand begaa.

Anno 1672 d/en/ 4 /October/ [9] bleff holden ting paa Holsetter i Solueren skibrede. Offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestett/ fogitz fuldmechtiger Søren Holßetter, bøygde lenßmand i bem/el/te skibrede, och effterschr/eff/ne laugretis mend.

/19a

Madtz Lomem, Erich Hillestad, Simen Kiøß, Carel Soluj, Anders Alme, Nielß Gaaren, Olle Walager, Jon Batten, Anders Soluj, Olle Kiøß, Siur Lille Batten, Anders Hillestad.

Indbem/el/te lenßmand, Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogitz fuldmegtiger, lod till retten fremføre en mand wed naffn Knud Rasmus/en/ Heggestad, ßom for 8 dage forleden haffuer begaaet et drab paa Erich Thostenßen Winge, och han/nem/ med holt øx ind huggen i hans bare brøst, och dereffter leffuede nat och dag, fierde dag dereffter \er/ bleffuen med fersche gierninger greben.

Den s/alige/ mands effterlate enche, Mette Michelßdatter, med sin suaager Iffuer Winge møtte vdj rette, som sin s/alig/ mands død och den onde gierning paa han/nem/ waar bedreffuen, hierteligen med  bedrøfuelße beklaget och begred.

Bem/el/te fange Knud Hegestad tilstod och bekiente at were den s/alig/ mands draber, och den onde gierning at haffue giort, mens dertill at schal were nød och tuunget. Det hand med prob och widnißbyrd agter at beuiße.

Jon Olßen boende i Quame paa Wedestrand, effter boger eed widnede, den tid Erich Winge /: som falt /: kom op paa Wedestrand om fredag wed midag, som hand falt om afftenen, laugde hand til land vnder Quame, och ieg giech ned och talte med han/nem/. Bad han/nem/ følge mig op \och/ dreche engang effterßom hand war tørstig. Da sagde hand Knud Heggestad bedrager mig ille med foster. Hand loffuede mig at føde – 5 nød, och nu ieg seer till, tencher ieg at ieg faar inted. Wj spellest ille førend wj schilles at. Da suarede ieg, bed Gud beuare dig /: saauelßom min konne /: Da sagde hand, ieg er end iche saa red om liffuet. Saa reyste hand fra mig och op till Knud Hegestad. Widere weste hand iche at probe.

Hermund Narffueßen effter boger eed widnede. Jeg fulte med Erich Wengum fra hans huuß och op paa Wedestrand, och effter at wj rode fra Jon Quamme, och op til Øren, der saad Knud Hegestad for han/nem/. Da spurde Erich, Knud at hor meget

/19b

Knud schulle føde for han/nem/. Da suared Knud ieg wel føde – 2 kalffuer. Da bad Erich hand schulle lade han/nem/ faa sit igien. Da suared Knud du schalt faa det igien nar ieg kom/m/er ned i bøgden, och bleff saa noget grætten i mellom den/nem/. Och saa giech Erich och ieg frem till Heggestad, och Knud lantte han/nem/ sin øg, och red saa frem til Næß och forretted sit erinde, och kom saa till bage till Heggestad igien, <och fant Knud neden vnder hußen>, och saa bleff de forenet at hand schulle føde – 2 nød, och betalle han/nem/ igien – 2 meller salt hand haffde faaet. Bleff saa atter v=ens derom igien, och saa giech Erich och ieg op til Olle Hegestad, och Knud {kiørde ned till wandet med et neff/ue/r laß} giech op i sin gaard, och tog sin øx och saa skreg hand i gaarden, och quind folchen larmed och holt han/nem/. Da raabte Erich och spurde om hand skreg at han/nem/. Da suarede Knud iae. Da sagde Erich ieg gaar iche herfra førend du kommer til mig, och Knud tog sin øg som stod med et laß neff/ue/r och kiørde ned til wandet, och Erich giech op effter sin wey, och som Erich och ieg giech {da} ned effter paa hiem weyen, møtte wj Knud, som da kom neden fra, och red vden ßlede paa sin øg. Da spurde Erich han/nem/ hui skreget du at mig. Da suared Knud ieg skreg iche at dig. Da sagde Erich du est en skielm och en bedrager, och Knud skiød mig til widne. Da suared Erich ieg schal beuiße dig det, och ßlog saa til Knud med en liden øx hand haffde {paa} i haanden, och rambte han/nem/ paa skulderen, och andet slag rambte hand Knud i hoffuet, och som Erich reyste øxen til tredie {hug} ßlag, hug Knud med sin øx till Erich, och rambte han/nem/ mit i hans brøst, som war bart och aaben for han/nem/. Och som hand drog øxsen til sig, drog hand Erich med øxsen som stod fast, ned paa

/20a

hesten til sig, som hand enda sad paa. Och saa sprang Erich op om weyen, och Knud sprang aff hesten, och Erich mante han/nem/ op til sig, och weste iche hand waar hugen. Da hostet Knud och haffde i sinne at kaste øxsen effter Erich, saa robte Erich, du har hugen mig i mit brøst, det følger mig til min død, och Knud suared, du har slagen mig i mit hoffued, det følger mig til min død. Erich och jeg giech hiem effter, och Knud stod effter os i weyen. Det schiede i afften – 8 dage effter affdøges tid. Dog war lyß aff maanen.

Knud Heggestad bleff strax beßegted. Da befindis et lidet saar i hanß hoffued, langt som fremerest led aff en finger, lidet reblet, mens paa hans skulder befant sig ingen tegen, enten blaat eller brunt.

Søren Holßeter, Nielß Klocher och Olle Bachen frem kom och widnede, at Erich Wingis konne till spurde hendis mand en halff tim/m/es rom forend hand døde, om hand ßlog først som der siges. Da suarede hand jae, wj ßlog begge paa en tid.

Ellers widnede for/schreff/ne perßoner, saauelßom den hederlige mand, H/err/ Hans Pouelsen, som besaa den s/alige/ mands skade. Da waar hand hugen i sned offuen fra och ned i hans brøst til hans brøst wart saa mand kunde see hans lunge, och end noget hugen i longen. Derforuden befantz hans enne øye gandsche blaat, mens ingen erindret i mandens leffuende liff at spørge hor hand det bekom, eller widere spurde huem skaden giorde.

Den s/a/l/ige/ mands quinde bleff til spurt aff Knud Hegestad om hun begiered at hand schulle lide paa hans liff. Hortill hon suarede at hon ind wisßer det for dom/m/erne at kiende huad lougen till holder.

Fougdens fuldmechtiger begierede domb i sagen.

Effter tiltalle giensuar, och denne sags leylighed, da fornemes aff bem/el/te Knud Heggestads egen bekiendelse at hand er forschr/eff/ne faldene mands bane mand, och meget v=menischelig huget han/nem/ med en stor holt øxse ind vdj hans bare brøst, och ind vdj hans longe och derfor inden befindis aff et andet ßlag, blaa vnder hans øye. De widniß byrd ßom findiß

/20b

indført, kand mand dog iche forneme aff, at bem/el/te Erichß forßæt waar han/nem/ paa hans liff at beschadige, effterßom det waar en liden wette barne øxse hand haffde i sin haand, som siges at hand ßlog med, huelchet dog ey vden med et widne beuißis, och ey findis vden et lidet saar i hans hoffuid, saa meget huden waar aff, och paa andre steder huerchen brun eller blaa. For nød werge kand hans gierning och ey tragtes effterßom hand sad paa et øg, och lettelig paa saadan wey kunde vnd rende, och ellers befindis at hand tilforne haff/ue/r leffuet forargeligen i menigheden, hor fore hand dog har vdstaaen straff.

Da saa som hand er greben med fersche gierninger och selffuer wed gaar at were bannemand, och wores Lands Loug siger, effter en mands egen bekiendelße och louglig prob och widne schall alle sager døm/m/es, och en mands widne ere saa gode som ingen, wed wj herudj iche rettere at kiende, end bem/el/te Knud Heggestad bør for <sam/m/e gierning> at straffes paa hans halß, och hanß boßlod effter schyld och gield er betalt, at were falden och forbrut till hans Ko/ngelige/ Ma/yestett/.

Anno 1672 d/en/ 19 /October [10] / bleff holden ledings och høste sageting paa Ruttle fougdegaard, for Sogendal och Norums skibreder. Offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit erlig och welfornemme mand, Christopher Giertzen, bøygde lenßmanden, Michel Aaberig, och effterschr/eff/ne laugrettis mend aff bem/el/te skibreder.

Nielß Gaaruind, Elling Stedie, Johanes Qualle, {Elling Fosße}, Lars Qualle, Olle Aaberig, Peder Hoffue, Thorgier Ølneß, Jachob Quam/m/e, Erich Eschestrand, Erich Weneß, Amund AarØyen, Larß Aaberig.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit satte ting och liuste tingfred, sampt

/21a

fredliuste alles af høy och nedrige stand, deres skouger och eiendeller, item al pelterj som seduanligt d:

Publicerit hans Excel/lentz/ Vice Cancel/er/ Marschalchs skriffuelße om soldaternes kioller, effter ordere strax at forschaffe, af dato Bergenhuus d/en/ 15 /October [11] / 1672.

H/err/ Peder Pederßen, sogeneprest til Sogendals prestegield, wed hans Exel/lentz/ H/err/ Statholder Gylden Løffues skrifftlige steffning, til retten haffuer ladet indkalde Lars Øre, Mechel Fardal, Peder Skiellestad, Jenß Wluißager och Johanes Hußumb formedelst en skouge teyg horudj prestebollet paa en part i Øre och Eschestrand, er lod dellig, schal were forhugen och begierer sin anpart paa prestebollens veigne at vddelles, med sampt paa skoug skade och landnamb, med kost och tæring protesterer, med widere deß indhold, de dato Bergen d/en/ 10 Septemb/er/ Anno 1672.

Findiß for de wedkomende louglig at were forkyndt.

H/err/ Peder Pederßen protesterit och satte i rette, effter steffningens indhold, och begiered skougens vd dellelse.

Parterne effter steffningens indhold møtte {parterne} i rette, til sagen at suare.

Lars Øre foregaff aldrig at haffue huget noget i bem/el/te skouge teyg, mens hand och hans {wer}moder haffuer giffuet Peder Schiellestad, som er selff lodzeigere paa en søsterlod, lod dellig i skougen, forloff at huge saa meget paa deres anpart kunde falde.

Michel Fardal foregaff ey at haffue huget i den skouge teyg mere end – 3 tylter tøm/m/er som leylendingen Erich Eschestrand han/nem/ schal haffuer forloffuet. Det Erich wedgiech.

Jens Vluigßager bereter inted at haffue huget, vden nogle aar en tolt toe eller trey, som paa hanß anpart kunde falde och vnder tiden inted, endog hand haffde forloff aff s/alig/ H/err/ Peder, foruden at hand selff haff/ue/r lod derudj.

/21b

Peder Skiellestad wed gaar nogle tylter paa hans anpart at haffue hugen aarlig, horpaa hand och haffuer forloff aff sin wermoder och suaager, ßom ut supra melt er.

Johaneß Hußum bereter aldrig at haffue hugen en stoch eller giffuet forloff til nogen paa sin anpart.

Hanß Fembred i ligemaade bereter aldrig att haffue huget, forloffuet eller huget lade en stoch paa sin anpart i forschr/eff/ne skouge teyg.

Ellers bleff fore giffuet, at mange som haffuer hugen i almindingen, som grendtzer dernest optill, har hugen vden minde i sam/m/e skoug, horaff den største del, nue ere hendøde och for armede.

Efftersom denne sag befindis at were en aasted sag, och nu iche hereffter, for sne och v=føre kand beßegtis eller schougen effter steffningens indhold vddelles, henuißes denne sag till aasteden, til for aaret jorden bliffuer oben, at da parterne effter giffuen warßel møder i rette.

H/err/ Peder Pederßen til retten ladet indsteffne Olluff Stedie, for en v=erlig sag hand han/nem/ schal haffue paa sagt, till Johaneß Chrestenßen Qualle, Iffuer Flogemb och Elling Stennegiem, sampt den/nem/ til prob och widnißbyrd indsteffnt.

Johanes Chrestenßen widnede effter boger eed, at hand, med {fi..ß(?)} Iffuer Flugemb och Elling Stenegiem nest forleden waar kom fra Kopanger, och wj møtte Olleff Stedie strax offuen for kierchen. Da spurte hand os om Jeßper Hanß/en/ waar wred paa han/nem/. Da suarede wj ney det hørde wj iche. Iae sagde hand, presten har nu faaet en sag paa sig, en brendz sag. Hand schal giøre den fra sig først, tj hand haffde presten mißtencht at haffue forført han/nem/ och ydermere sagde hørde du iche at presten, Elling Stedie och jeg schulle møde i Kopanger i dag, mens Elling er hiem/m/e, de wel sete en fast i dag, menß en dieffuel schal bliffue fast, och den halte schal gaa hiem.

/22a

Elling Stenegiem widnede de sam/m/e ord, ßom Johanes Chrestenßen, i alle maader, och det effter høyeste boger eed.

Iffuer Flugem widnede i ligemaade de sam/m/e ord, effter boger eed.

Olle Goruind /:eller Olle Stedie nu /: [12] benegter at haffue talt de ord.

H/err/ Peder Pederßen begiered dom offuer han/nem/ effter M/andhelge/ B/alchen/ - 21 Capitel.

Olle Stedie begierede H/err/ Peder wille benaade han/nem/.

Denne sag optagen i betenchende til førsthollende ting, at da parterne møder i rette.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit indsteffnt Johanes Smed paa Wichomb for hand schar han/nem/ aff wred hue paa hans nesße, horaff endnu wisßer et stort saar paa nesßen. Dømbt och affsagt at hand til Ko/ngelig/ Ma/yestett/ bøder – 8 ørtuger och – 13 /march/ sølff, effterßom hand med sin weder part er forligt.

Hans Ørbech til retten indsteffnt Bendigt Kremmer for w=louglig handling med tøm/m/er kiøb med hanß land bunde, Skach Fembred, och beuiste at were – 10 stoche. Det bleff den/nem/ effterlat, med saa schiell sagen en anden tid schal staa hannem aaben fore, om det hereffter widere befindiß.

Den sag i mellom Albregt Tomeßen och Olle Slinde som nest holende waarting d/en/ 22 Ap/rilis/ formedelst et widnißbyrd, nemblig, Madz Hanßen i Aarchen Wigs pige, Albregt sig paa berobte, til først hollende sageting, bleff optagen till endelig dom.

Parterne møte i rette endnu som tilforne, och paa Albregt Thomeßens weigne, i hanß egen neruerelße, er fuldmechtiget Anders Pouelßen som satte i rette effter foregaaende widnisbyrd, effterdj ey flere kunde føres, at Olle Slinde bør ey at were grand heffd, mens haffue sin gaard forbrut, och stande till rette, och bøde effter lougen och begiered domb.

Olle Slinde der imod formente han/nem/ ingen sag at were offuer beuist horfore hand bør miste sin gaard eller lide paa sin ære, mens bør at were frj for Albregt Tomeßens til talle, och dersom

/22b

hans datter haffuer melchet Albregt Tomeßens gieder, er det i hendis v=myndige aar, och er meget imod hanß och hendis moders widende.

Bem/el/te Olles dater, wed naffn Synneue Olßdatter møtte vdj rette, som faderen nu bereter er i dett 15 aar, och er for – 1 ½ aar siden den gierning schiede, huelchet aarß siunist hendis alder kand were saa vngeferlig. Hon beklaget sin barendoms forßeelße.

Effter tiltalle giensuar och denne sags beschaffenhed

1.      da fornemes først, af fremførde prob och vidnis byrd, nemblig Berete Nielßdatter, som har tient Olle Slinde, at hon har melchet Albregt Thomeßens koe, och selff widner at hendis hoßbonde bad hende saadant forrette.

2.      For det andet erfares aff Iffuer Polsens widne, som Albregt Thomeßen i ligemaade fremfører, at hand aldelles inted wed om Olle Slinde bød pigen molche(!!) koen, mens at hand saa Albregt Tomeß/ens/ koe giech paa støllen, och inted widere weste, saa ingen widnisbyrd saa fast er ført at det kand eragtis Olle Slinde sig bør laug verge. Menß hans datter Synneue Olßdatter beuißes det gierningen offuer, at haffue melchet nogle gange tuende gieder Albregt Tomesen tilhørig, dog befindiß paa den tid ichon et baren – 13 aar paa det 14 g/amme/l och aldrig gaaet endnu til Gudz bord.

Effter heromrørte mutiver, er saaledes for retten dømbt och affßagt at Olle Slinde bør beside sin jord, al den tid hand giør den schiech Norgis loug en leilending tilhører, dog iche sin hoßbond till hoffmod och traas, och paa hans ære vdj samme sag, at bliffue v=krencht, vden anderlediß hereffter med louglig prob kand beuißes, och for Albregt Tomeßens till talle at werre frj. Antende(?) den som vil giffue sag bør det beuise.

Mens Olle Slindis datter Synneued Olßdatter som haffuer melchet de gieder, haffuer Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ foget magt at indsende til thogt hußet, toe

/23a

aar, som et baren at straffes, andre deßlige til excempel, och efftersiun.

Jørgen Jonßen til retten wed fougdens steffning ladet indsteffne Johane Sørenß datter, for – 4 ½ tynder kiød, hans s/alige/ formand haffuer leffueret hende at ßelge, horaff ingen betalling er komen. Jørgen Jonßen protesterer paa skadeßløs betaling.

Johane Sørenßdatter møte i rette, och foregaff at kiødet er leffueret til Iffuer Chrestenßen tillige med nogen anden ware, och Jørgen Jonßen allerede schal haffue oppeboret betalling hoeß Iffuer Chrestenßen, for al den anden ware vden kiødet, och derfore bør søge Iffuer Chrestenßen.

Sagen optagen indtill Johane kand forschaffe Iff/ue/r Chrestenßens haand, om hand noget haffuer oppeboret paa forschr/eff/ne kiød, som Johane bereter.

Jørgen Jonßen indgaff en beschiechelse til Iffuer Chrestenßen, hor Iffuer benegter at vere noget kiød leffueret vden det er schied han/nem/ v=wetterligt och om det imidlertid nu er bederffuet kand hand inted till Af dato Bergen d/en/ 16 Ag/ustj/ 1672.

Olle Bareßnes bleff forligt at betalle Michel Fardal – 2 tylter tømer i aar, och toe tylter till aare och – 1 boch dermed klart, for hues hand var han/nem/ schyldig.

Publicerit Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ naadigste breff och skiøde paa Fardal, \til/ {aff} Michel Thorbenßen och hans hustru vdgiffuen. Aff dato Bergenhuß d/en/ 8 Noue/mber/ A/nn/o 1662.

Olle Erichßen hußmand for vdebliffuende effter louglig steffnemaal, dømbt steffnefal – 1 /march/ søl[ff].

Publicerit et skiøde aff Iffuer Ellingßen [paa] Goute Pederßens weigne vdgiffuen till Larß Slinde paa deres arffuepart i Slinde. Aff datto Slinde d/en/ 10 Junj A/nn/o 1668.

/23b

Anno 1672 d/en/ 22 /October [13] / bleff holden ting paa Walager thingstue i Soluerenß skibrede. Off/ue/r werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit, erlig och welfornemme mand, Chrestopher Giertzen, bøygde lenßmanden Søffren Holßetter, och effterschr/eff/ne laugrettis mend i bem/el/te skibrede. Larß Lae, Peder Molland, Mons Skierffuen, Knud Aashage, Olle Kiøß, Nielß Gaaren.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ foget satte ting och liuste tingfred, sampt fredliuste alles aff høy och nedrige stand, deres skouger och eyendeller. Item alles aff høy och nedrige stand, deres skouger och eyendeller(!!). Item al pelterj som paa de andre steder d:

Publicerit lenßherens breff och befalning om soldaternes kioller straxens at forschaffe.

Publicerit et pantebreff aff Morten Erlandsen vdgiffuen till Chrestopher Giertzen Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fouget paa – 1 pund smør med bøxsel i Moe, for – 24 Rixd/ale/r forstragte penge. Af dato Flaahamer d/en/ 13 /October [14] / /16/72. Paa same tid opbød Chrestopher Giertzen sam/m/e pant til neste arffuinger at indløsße.

Publicerit et skiøde aff Peder Jørgenßens børen vdgiffuen till Lasße Quame paa – 3de jordeparter paa Wedestrand. Af dato d/en/ 16 Dec/ember/ Anno 1670.

Johan Theyste indsteffnt Anders Hillestad for et nød hand føde, som bleff død hos han/nem/ forleden winter. Anderß Hillestad møtte och foregaff at nødet iche er død aff ßult eller forßømelße. Parterne bleff forenet i wenlighed.

Alff Brechen indsteffnt aff Elj Aaen(?), for – 1 trey och – 2 meller koren. Det bør hand betalle inden halff maaneds vdgang, eller maa søges ved nam och wordering.

/24a

Anno 1672 d/en/ 24 /October [15] / blef holden høsteting paa Hunßhammer tingstue, i Marifier skibrede. Offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fouget, erlig och welfornemme mand Christoper Giertzen, bøygde lenßmanden Olle Lunde och effterschr/eff/ne laugrettis mend. Hanß Kiørlog, Jens Feet, Ingebregt Høye, Johaneß Mællomb, Iffuer Jesuange, Peder Falchegiere, Olle Echomb.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit satte ting och liuste tingfred, sampt fredliuste al pelterj, saauelßom alles af høy och nedrige stand, dere skouger och eiendeller, som seduanligt d:

Publicerit hans Ex/ce/l/entz/ H/err/ Cancel/er/ Marschalchs breff och befalning om soldaternes kiortler straxens at forschaffe.

Hanß Michelßen i Marifiere skibrede, til retten indsteffnt Halffuor Pederßøn, nu tienendiß paa Sørumb gaard, formedelst hand haffuer besouet hans steffdatter, Malene Larßdatter, imidlert[id] hand tiente i hans brød, och vnder samme tid skal haffue friet til en anden pige, Gunelle Jorangers datter. Det hand med prob och widnißbyrd, nemblig Olle Pouelßen Lunde, Gunelle Joranger, Marj Larßdatter, Clauß Olßen, Amund Pouelßen och Johanes Weiums quinde agter at beuiße.

Noch warsel giffuen Hans Ørbech, at hand ey forholder bem/el/te dreng d:

Till sagen at suare møtte i rette bem/el/te Halffuer Pederßen, och hans hoßbond Hanß Ørbech som med steffnemaallet war fornøyet.

Hanß Michelßen nogle gange schieldet Halffuor Perß/en/ for en letferdig skielm, och i hans tieniste haff/ue/r tient han/nem/ som en letferdig skielm i hanß brød. Det Hanß Michelßen begiered at indføre, sambt Hanß Ørbech, och Halffuor Pederßen ßelffuer det ieg iche weste at benegte, effterdj bege parter det indstendig begiered.

End derforuden sagted Hans Michelßens konne Halffuor Perßen, at haffue friet till Gunelle Jorangers datter, och imidlertid søgte seng med

/24b

hende, och siden begiered moderen til egte.

Halffuor bekiendte och wedgiech, at haffue friet til Gunelle Jorangers datter, mens aldrig till moderen, horfore ey giøres fornøden vdj den sag at føre widnißbyrd.

Hanß Michelßen formente at Halffuor Pederß/en/ bør at giffue hende for hans daters møye ret och raa ßpille saa meget som hon er ßelff eiende, nemblig – 140 Rixd/ale/r och saa meget som hon och hendis moder effter deres raad kunde giffue hende til hiemmegiffte, och der paa waar domb begierende.

Halffuor Pederßøn herimod suared, at hand tilbyder Hanß Michelßens datter, for den vanere hand haffuer giort hende, endnu saasom til forne heder och ære, och egteschab, med alt det hand eyer, och wel forsørge hende som en erlig mand, och beder om forladelße.

Hanß Michelßen endnu saasom tilforne begiered domb.

Effterßom \til/ denne {mand} \{till}/ domb och sag behøffueß tolf mend, er {op} sagen optagen till parterne giffueß warßel effter min hiem kombst fra Bergen, wesße dog ey kand settes effter som ieg selffuer wed hanß Exc/elentz/ H/err/ statholders steffning er citerit ind for laugmanden om en maanedz tid hereffter at møde, och ting reysen endnu er mig paa haanden.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fouget ladet citere Lars Joranger formedelst at hand haffuer giffuet Raßmus Joranger sag fore at haffue ßlaget sin fader Aßbiøren Vnder Haugen. Det Lars endnu wedgaar at wel beuiße, och sam/m/e tid hand ßlog faderen, skieldet faderen Raßmuß for en mordere.

Raßmuß, och hans fader Aßbiøren møte i ret/ten/ och fra giech at Lariß Jorangers angiffuende schal \aldrig/ beuiß[es].

Larß begiered opßetelße i sagen till neste ting, at hand prob och widnißbyrd kand lade indsteffne. Det wj iche weste at benegte.

/25a

Ydermere haffde Lars Joranger tiltalle till Raßmus Joranger, formedelst Raßmus han/nem/ schal haffue schieldet for en skielm, en tyff och en børe rager. Det hand wel beuiße.

Raßmuß Joranger benegted, aldrig at haffue schielt.

Chresten Simenß/en/ Prestegaard, och Peder Arneßen, effter boger eed widnede, at nest forleden waar kom Larß Joranger och Raßmuß Vnderhougen i skielderj om en meiß. Da hørde de at Raßmuß saugde til Larß, forbandet were dig, først tar du bort alt det wj har, siden ßlaar du min helße aff, och wel myrde mig till. Saa sagde Larß, kom hid {tolf} tolleff, kom hid tolleff, din morder. Raßmuß suarede, om saa waar ieg ßlog en karel i hiel, waar det erlig, om saa haffde weret. Du er en tyff, och mercher bort alt ieg haffuer. Da suaret Larß, O din nøgle smed. Raßmuß suared, o din børe mand, ga och vnder hougen till børen hanß Johaneß. Larß suarede, O din erter posße.

Trond Joranger wed høyeste eed widnede de sam/m/e ord. Bem/el/te Peder Arneßen er Larß Jorangers konnes søster søn, och Thrond er Larß Jorangers fader broder.

Denne sag optagen til neste ting.

Ellers gaff Raßmus och Lars Joranger huer andre sag at haffue ßlaget huer andre om et laß høe. Raßmuß wisßede – 2 øx ham/m/er slag Larß haffde giffuet han/nem/ och fendrich Bild bereted at haffue seet at Raßmuß haffde wel – 3 slaug for vden de tuende at hand anuiste, det hand haffuer beßeet.

Larß frembuiste et slag Raßmus gaff han/nem/ paa sin haand, aff ett liaßarff, och derforuden fiech – 3 slag, som iche wisßer effter. Al sagen til første ting optagen.

Nielß Jenßen indsteffnt Lars Joranger for – 4 R/ix/d/alle/r, 4 /march/, 3 /skilling/ och en tylt tømer, som hand sate i rette han/nem/ burde betalles.

Larß Joranger derimod foregaff ey at were mere schyldig end – 3 R/ix/d/alle/r.

Sagen induist til tuende mend at were offuer werende dereß reigenschab, och siden at steffnes til rete.

/25b

Nielß Jenßen indsteffnt Lars Jøranger, Erich och Johanß i/bi/d/em/ for – 4 ½ tylter tømer ßom schulle lige hugen effter s/alig/ Johaneß Røg, och nu schal were borte. Formener de for/schreff/ne ßom haffuer hafft tøm/m/er i same løbe bør det betalle.

For/schreff/ne mend foregaff endnu en del at ligge i skougen. Da bør forfares huad til beset(?) er i skougen. Resten bør de sig wed egen eed for louguerge, som tøm/m/er fra det sted haff/ue/r ført.

Suend Anderßen frem stod for retten, och til spurde meninge almue paa tinget, om dennem waar wetterligt, om hanß fader waar en Skot, eller fød paa Lest/e/r.

Frem kom lenßmanden Olle Lunde, Gregeris Hanßen, Larß Joranger och ellers den gemene almue, at hanß fader boede her i skibredet och hed Anders Johanßen, och altid saugde sig at {hede} were baren fød paa Lester <paa Qualuig>, och det waar den/nem/ weterligt noch, hand war ingen Skot.

Johaneß Vgullen indsteffnt aff Aßbiøren Raaem for opßagens penge aff hans gaard. Bege parter berobte sig paa Johaneß Weyumß prob.

Johanes Weyum widnede at Johaneß loffued {at} Raßmus – 6 R/ix/d/alle/r opßage, och saa stod de i acord om et slagternød, at betalle til Suegom. Horledeß deres forening derom bleff er han/nem/ v=beuost.

Da bør Johaneß Weyumb at for klare wed sin egen eed, at hand iche waar forenet om det nød at betalle eller deß werdj eller och betalle det inden halff maaneds vdgang.

Johanes Findtzen søgte ved retten Anders Arneßen for – 2 R/ix/d/alle/r penge, horfore hand haffuer noget klede i pant. Anders Arneßen bør betalle b/eme/l/te penge, och trede til sit pant.

Rognel Høyumb och Anders Solui schal betalle Thrond Polßen i resterende løn – 2 R/ix/d/alle/r 8 /skilling/.

/26a

Publicerit et affkald aff s/alig/ {Siur} Lasße i Lies arffuinger till Siur Lii, horudj {han/nem/} den/nem/ beuelges – 20 R/ix/d/alle/r som lengst leffuer, enten Siur eller hans konne och aff arffuingerne sambtøcht. Aff dato Hunshamer thingstue d/en/ 9 /October [16] / 1671.

Anno 1672 d/en/ 25 /October [17] / effter opßettelße med alle lodtzeigeres och parternes wellie fra d/en/ 5 Julj 1672, skiede forßambling paa aastedet imellom Kiørlog och Suegomb till endelig domb. Offuer werende paa Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogitz weigne, erlig och welachte mand Hanß Michelßen, bøygde lenßmanden Olle Polßen Lunde, och alle laugrettis mend ßom til forne findis indført, foruden Madtz Lomemb, i huelchen sted Lasße Høye findis indført.

Paa loßeigerneß weigne, H/err/ Jens Buges indleg indført i retten wed hanß tiener, och derudj prætentioner til endelig domb, och Thiß Nagels paa hanß egne weigne, till Kiørlog.

Suegomß lodtzeigere, H/err/ Mougenß Skanche, paa Karen s/alig/ Simen Nielßens weigne fendrich Jenß Bild, och bege jorders beßidere, d:

Fremskiechet till retten Arne Arneßen och Helge Knudtzen, som till {waar} forne waar beschichet wed Hanß Michelßen och Jon Halß, deres widnißbyrd at afflegge. Da fremkomme de och deres widnißbyrd at afflagt lige effter som beschichelße widnene tilforne haffuer widnet.

H/err/ Jenß Buges mißiue oplæst horudj hans pretentioner indføres, och derudj begierer domb.

Tiß Nagel endnu wed sin prætention protesterer paa den opretted contracht, och widere saasom tilforne och begierer domb.

Effter for omrørte leylighed och begge parters prob och widnißbyrd, fasteligen erfaris at hues brug Kiørlogs beßidere haffuer nødt, er dog nogenlunde skied med beualling, mens formedelst at de sig befant noget tuiffuel raadig i sagen for en forening leylendingerne for en tid lang schal were imellom ganget. Herom dog ey fantis noget skrefftlig, eller eientlig for klaring aff prob och widnißbyrd. Er parterne Hans Kiørlog och Klaß Suegomb, med huer andre ind gaaet en wenlig contract i effter følgende maade.

Kleffuen schal Claß Suegom nyde, saauit som nu indhegnet er, och Hans Kiørlog hans fætraa paa Kleffuen, saa som hand det nu haffuer i brug.

/26b

Reffßdalsteyg schal hereffter følge vnder Kiørlog. Felles fæbede schal Hanß Kiørlog nyde paa fieldet, saauelßom i hagen med Claß Suege. Dog saauit som er vdenfor den tuergaar Claß Suegom haffuer paa Suegoms eigen, tj den maa hand hereffter saasom tilforne holde wed heffd, saalenge det han/nem/ behager. – 80 kieper riß maa Hans Kiørlog aarlig lade risße paa fieldet, effterßom rette merche ellers schal streche sig effter prob och widnißbyrd, fra Slettewey i Loffegierdet, hor der staar en marchesten, der fra i Suart Suaet, fra Suarte Suaet och i Berge Draaben, och saa op vnder fielldet, mens offuen paa fieldet schulle Kiørlog inted were eiende. For/schreff/ne contracht sambtøchte hos werende lodtz eigere, dog dete aff Hanß Kiørlog sambtøcht paa hans hoßbonde H/err/ Jens Buges behag, som ey waar tilstede. Hues hand dermed iche er tilfreß were som vgiort.

Erich Opemb pantsatte till Hanß Michelßen alt hans godz och formue for – 19 R/ix/d/alle/r 2 /march/. Hand coverit thil Peder Nielßen Giermand for han/nem/ d:

Anno 1672 d/en/ 29 /October [18] / bleff holden høsteting paa Fragstuens thingstue i Lyster skibrede. Offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ foget, erlig och welforneme mand Christopher Giertzen, bøygde lenßmanden Christen Nielßen, och effterschr/eff/ne laugrettißmend. Knud Herj, Tomeß Næß, Iffuer Høyumb, Pouel Næß, Knud Bringe, Johanes Næß, Arne Bringe, Amund Bolstad.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ foget sate ting och liuste tingfred sampt fredliuste alles aff høy och nedrige stand, deres skouger och eyendeller, sampt alt pelterj, d:

Publicerit H/err/ Cancel/er/ Marschalchs skriffuelße om soldaternes kiortler, och om Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ skarters clarering.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ foget befallede almuen straxens \at/ forschaffe aff huert – 10 leg – 1 døgtig roerbaad till soldaterne at lige parat om fornøden giøres.

/27a

Publicerit en forpantning, aff Johanes Olßen Suangstuen till Søren Jenßen paa al hans formue, løst och fast. D/ato/ af Suangstue d/en/ 2 Junj 1672.

Østen Berge steffnt Olle Endreßen for nogle skieldz ord som schulle were talt aff hans mund. Olle benegte det, och erchleret Østen Berge och loffued saadant iche hereffter at schulle schie, d: om noget kunde were talt i drochenschab.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ foget ladet indsteffne Wernich Lasßens legs mend, at giøre for klaring hor same deres soldat Wernich er aff bleffuen.

Frem \kom/ Erich Eynerßen, Nielß Sanduig och Rasmus Sanduig. D: b/eme/l/te Nielß och Raßmus tilstod, effter fendrich Bilds begiering at haffue tillßpurt Erich Eynerßen Sanduig, som er Vernich sin legs mand och steffader, hor Wernich waar aff bleffuen. Da foregaff Erich at hand reyste till byen med hanß landschyld penge. Det de wed eed bekrefftet. Erich benegte det mens saugde hand waar reyst till byn at kiøbe sig tobach, som hand for han/nem/ angaff.

Helge Knudtzen och Arne Arneßen frem kom och widnede at b/eme/l/te soldat Wernich Lasßeßen kom til den/nem/ i som/m/er, som reyste til byen paa Jan Theystes jagt, at hans søster och broder førde han/nem/ till jegten wed Orneß, och sagde sig at wille reyße till byen med sin steffaders retighed, och begierede at følge den/nem/ til byen, och de ey andet weste, saaledeß waar sandhed. Effterdj at de tilforne førde Erich sin landschyld till byn och førde den hiem igien, och som hand kom till byen, beret hand for oß at wille følge H/err/ Mogenß hiem igien, och saa forlod voreß selschab, och saa en dag kom Jon i Aasßen soldat, och bereted at Lasße(!!) waar affreyst paa et skib til Holland. Widere er os iche beuost.

Nielß Haaffuerßen ellers bereted wed eed at om afftenen seent forend hand reyste, kom Wernigs moder, Eriches konne, til han/nem/ och begiered til lans – 16 /march/ brød. Da spurde Nielß hende huad velt du med brød saa hastig. Da suared hon Erich schal gaa i dyrefield med Olle Thorgierß/en/ forend folch staar op at ingen schal see den/nem/. Samme morgen drog Wernich aff och hans søschende rode han/nem/ bort.

/27b

Erich benegted iche at hans steffbørn rode han/nem/ aff landet, mens hand kunde iche bedre det. Mens jegte folchen bereted och at hand haffde en stor mad kiste med sig.

Karen Ingebregtz doter dømbt til steffnefald – 1 /march/ sølff.

Rognel Høyumb ladet indsteffne Nielß Dreffdal for en koe hand haffuer faaet nest forleden aar, for – 3 R/ix/d/alle/r, hand bekom til Kongens skat forleden høst aff Eyner Hußoms penge som hos Rognel waar nedlagt. Huelchen koe er bleffuen nu nylig død, och al somer hor gaaet och wantreffuist, och dentid Rognel førde koen hiem talte strax konen om dentid koen hiem kom, at den waar syg, och Berete Høyum widner at koen melchet saa gaat som inted al someren, d: Da er saaledes affßagt at Nielß Dreffdal bør betalle Rognel /: effterdj Rognel lod sin koe gaa til Enner Hußum /: foromrørt – 3 R/ix/d/alle/r med det for faldende aars rente, och Niels giør sig huden och koen nøtig ßom hand best wed, effterdj Niels tilforne hor anamet koen igien, eller wed nam och wordering maa vdßøge, inden halff maaneds vdgang.

Nielß Sanduig indsteffnt Erich Eynerßen for hans børen haffuer opßlagen hans huß och vdtaget noget lin. Erich benegter at der han/nem/ v=beuost. Aff giort at hans børen schall schaffe linet tilbage igien, och vere frj for bøder.

Madz Søffrenßen ladet indsteffne Mons Bringe for v=loug[lig] skoug houg, hor /: de /: gang effterlat.

Madtz Søffrenßen frembød i retten 11 R/ix/d/alle/r 2 ½ /march/ som Berent Berentzen Nagel arffuelig er tilfalden effter hans s/alig/ moder moder, och ey wel giffue nogen rente aff denne dag, med videre hans skrefftlige prætention.

Herimod suarede Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ \foget/ at Madtz Søffrenß/en/ dennem schulle anamed och \hos/ sig indtil widere beholde.

/28a

Chrestopher Flattun ladet indsteffne Lars Bollingeberig for skields maal.

Frem kom Endre Bollingeberig och Ingegier Pederßdatter, som wed eed tilstod at de haff/ue/r hørt at Larß Bollingeberig skieldet Chrestopher Flattun for en merches tiuff.

Larß møtte och tilstod at nor hand kommer paa aasteden schal hand det beuiße. Denne sag till aasteden henuißes, till jorden bliff/ue/r aaben.

Larß Bollingeberig berobte sig paa hanß widnißbyrd, Larß V=gullen, Peder Øffrelj, och Endre Mellem, Elluffue Echren, Ellend Aaberig, Krestj Aaberig, Monß Prestegaard och Jachob Dreffdal.

Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit tilßpurde meninge almue, huad dennem wetterligt er horledes elffuen haff/ue/r vdbrøt paa Walles eyendeller, d: Da fremstod Chrestopher Flattun, Jan Prestegaard, Jachob Dreffdal och Stør Kalhagen, med flere almue af Gopne anex, som tilstod at elffuen har nesten vdbrøt den fornembste eyendell och derßom hußene stod paa er vdbrøt, och den aller beste acher vdbrøt.

Dernest tilßpurt Chresten Erichßen huad hand har giffuet i første bøxßel {paa} och landschyld paa – 3 aarstid. Hortil hand suared inted at haffue giffuet enten i bøxßel eller landschyld, mens prætenderit betalling for huserne hand haffuer fløt, d:

Anno 1672 d/en/ 7 /November [19] / bleff holden ting paa Walager tingstue i Soluerens thingstue(!!). Offuer werende Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogitz fuldmechtiger, erlig och welforneme mand Tiß Nagel, residerende i Solueren, bøygde lenßmanden Søren Holßetter, och effterschr/eff/ne laugrettismend, reten at betiene. Madtz Lomemb, Erich Hillestad, Simen Kiøß, Carel Soluj, Anders Alme, Niels Gaaren, Olle Walager, Joen Batten, Anders Soluj, Olle Kiøß, Siur Lille Baten, Anders Hillestad.

/28b

Effter den paa skriffuelße, aff her laugmand, erlig wiß och welforstandig mand, Hans Hanßen paa den domb offuer Knud Hegestad seniste d/en/ 4 /October [20] / falden bleff. Er sagen i dag paa ny igien foretaget om nogle prob i sagen yderligere at forneme. Først om Knud Hegesta haffuer widere prob sig at paa berobe end allerede ført er, - 2 de quind folch som holt Knud, den tid hand schreg och larmede i gaarden, - 3 den dødes bekiendelße, om hans bane mand, om flere vidne findis end ført er. For det 4 beßegtelse vidne, om andre findis end ført er, - 5 deres widne som grebe hannem, och om hand for sagen var vnduigt, om huelchen leylighed Ko/ngelig/ Ma/yestetts/ fogit haffuer giffue lenßmanden {fuldmagt} befalning. Alle i forberorte maader sagen angaaende at indsteffne.

S/alig/ Erich Wingis enche, til sagen at suare, med sin laug werge, erlig och velacht mand Nielß Jenßen, møtte i rette, och enu saa som till forne den s/alige/ mands død hiertlig beklaget, och begierede hendes mands draber, maatte bekom/m/e sin tilbørlig straff effter Gudz och menischens loug.

Forschr/eff/ne fange och mißdeder Knud Hegestad, af fougdens fuldmechtiger, endnu som tilforne til retten bleff fremb ført.

Først bleff enchen Mette Winge och hendis louguerge Nielß Jenßen tilßpurt, om de endnu haffde nogen widne at føre i sagen som effter seniste thing kunde were oppedagit. Da begiered hon at de quindfolch maatte frem eches som holt Knud, dentid hand schreg, d:

Kari Peders dater, Knud Heggestadtz konne, och Karj Albregtz datter, Knud Hegestadz broder datter, som tiente hannem, kom frem for retten och saugde sig inted at {wide} holt Knud, eller hørde han/nem/ schrige. Mens at hand kom i gaarden, och tog sin øx i haanden och kiørde ned et laß neffuer at were den/nem/ wetterligt, mens iche formedelst det saa ner vor hans egne, maate.

/29a

Jeg den/nem/ iche tuinge paa eed imod lougen. Andre quindfolch waar iche hoß han/nem/ vden en hans hal voxsen datter.

Hermund Narffueßen haffuer tilforne ført hans vidne effter boger eed, dog nu som hand iche tilforne er indført, at hand {ßlog} spente sin hest fra sleden, och red paa en løß hest op, der hand møtte Erich Vinge.

Knud Hegstad bleff tilßpurt om hand haffuer nogen anden widneßbyrd, sig paa at berobe, end allerede indført findis, hortil han/nem/ i hans sag til befrielße, hortil hand suarede ney ey nogen anden weste, som derudj kunde vidne.

Søren Holßeter lenßmanden, och Olle paa Bachen <och Johanes Nes> som s/alig/ Erich Winge beßegted, dentid hand haffde faaet schaden, om morgenen effter, dentid hand enda waar wed hanß fulde wid och forstand. Da befant schaden sig at were hugen med en øx i fra hanß høyre brøst, och ind vdj hans brøst och i sned ned til den nederste brøst worte, at mand kunde see ind paa hans longe. Noch befantiß hand at were blaa i hanß ansigt vnder det høyre øye. Andre steder fantis inted tegen paa hans legome. Vdj vores neruerelße och paa hør tilßpurte s/alig/ Erich Vingis kone sin mand, som i dom/m/en findis indført om hand ßlog Knud først som der siges. Hor hand da suarede, ja, wj ßlog begge paa en tid mens Gud forlade han/nem/ ieg ßlog flat, och widere ßpurde {d...(?)} vj hannem iche huem hans banne mand waar, tj det vaar en huer alt for meget beuost tilforne. Och ydermere tilßpurde vj han/nem/ om hand wille giffue Knud till. Da suarede hand, wj faar at giffue huer andre til, om wj schal faa naade hos Gud. Nielß Samuelßen sametid waar och tilstede, som nu iche er møt i rette.

Torgier Soluj, Torchel Soluj och Joen i Quame, som Knud Hegestad greb, effter eed widnede at den fierde dag effter hand haffde giort gierningen, tillige med Carel Soluj, och Anders Soluj, som nu retten betiener, och Ingebregt Quame som

/29b

nu liger syg, roede om natten op til Næß, och lod saa baaden roe neder, at iche hanß søn och suaager, som boer neder wed wandet schulle <{iche}> merche at de waar op kombne, och saa holt de sig i skougen om natten offuen for hans gaard, indtil wed midags tid, de fornamb hand kom hiem i sit huß igien. Falt da an paa stuen och besatte døren, och der de kom ind <i forstuen> møte hand den/nem/ i døren, tuehendis med en øxse, saa de maatte alle wige tilbage igien. Saa truede wj han/nem/ at derßom hand iche wille giffue sig med gode, at vj haffde befalning at schyde han/nem/ ihiel, och saa om sider maatte hand da lade sig fange och gribe.

Knud bleff tilßpurt horfore hand iche rømde hans wey. Da suarede hand \at/ holt sig aff veyen huer nat, och mest om dagen, mens da var hiem komen, at hans konne schulle bage han/nem/ noget brød, førend hand rømbde bort, och imidlertid treffet de han/nem/.

Hand bleff ellers tilßpurt, om hand effter lougen haffde obenbaret sagen, och søgt sinne vig liußnings widne. Hortil hand suarede ney.

Effter alle for omrørte mutiver fornemmes klarlig baade aff Knud Hegestadz egen bekiendelse, saauelßom aff den dødeß bekiendelße, at hand er bannemand och draber, och for gierningen haffde vnduigt, och effter det erlige widne som hand sig paa berobte, fornemes selffuer først haffuer øget klamerien, springer effter sin øx, kiører ned den wey som hand weste Erich Winge skulle mødeß med han/nem/. Spender ßleden fra sin hest och rider op i mod han/nem/. Det hand selff wed gaar, och lettelig kunde redet han/nem/ forbj, baade offuen for och neden fore, tj der er flad jord och wey. Det hand iche selff kunde benegte. Hor fore wj ey andet wed end at følge woris forige for

/30a

seyglede domb, saa at Knud Hegestad bør at straffes paa hanß halß, for sin begangne gierning, och hanß boßlod effter al schyld och gield er betalt, til hans Ko/ngelige/ Ma/yestett/ forfalden.